torsdag 10 februari 2011

Dopet - Svenska kyrkans sista bastion?

Jag skrev en insändare till UNT idag. återstår att se om den kommer in.
Jag kopierar in den här så har den kommit in någonstans :-)

Statistik från Svenska kyrkan visar att intresset för dop i Uppsala har minskat. 2009 döptes bara  drygt vartannat barn i kyrkan (57 procent) Detta  enligt lokala nyheterna i TV 4 idag (10/2)
Personligen tycker jag statistiken borde visa noll procent. Att döpa ett barn i Svenska kyrkan är detsamma som att barnet registreras där och det anser jag är ett övergrepp. Varför skriver man in barnet i ett trossamfund innan barnet vet
vad gud eller kyrka är? Vi skulle aldrig göra ett spädbarn till medlem i  en politisk organisation. Och vi har kommit underfund med för länge sedan att det är fel att bli automatiskt medlem i en politisk organisation
för att man är medlem i ett fackförbund, men det här tänker vi inte på.

Det är ett framsteg att vi inte längre per automatik föds in i Svenska kyrkan men jag anser att det är dags för såväl kyrkan som föräldrarna att respektera individen och låta varje människa ta ställning när man haft en chans att sätta sig in i  vad det handlar om. Först då blir religionen verkligen en privatsak för alla.

Många vill skapa en högtid och presentera sitt barn för släkt och vänner. Att man sen enligt ritualen lovar att fostra barnet till en kristen och lyssnar till ord som man inte tror på är anmärkningsvärt. Prästen och föräldrarna
har i många fall helt olika intentioner med dopet. För den som utnyttjar kyrkan som en slags stämningshöjare vill jag säga att man kan åstadkomma högtidliga ceremonier på ett mer ärligt sätt. Att kyrkan struntar i på vilka grunder barnen döps handlar väl om att man månar om statistiken. Kyrkan skulle i och för sig kunna tillhandahålla en ceremoniservice utan automatisk registrering - det vore etiskt mer försvarbart.