.jpg)
Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink" läste jag för många år sen. Jag ville fräscha upp minnet men kommer inte ihåg om jag köpte boken eller lånade den; har inte hittat den än i alla fall. Nu har det kommit ut en biografi:
"Jag har torkat nog många golv" En biografi om Maja Ekelöf av Nina van den Brink.
Det blev en större läsupplevelse än vad jag hade räknat med. Rapport från en skurhink blev Maja Ekelöfs enda utgivna bok förutom en brevväxling med Tony Rosendahl, en känd ekonomisk brottsling, under hans tid i fängelse. Men allting runt bokutgivningen och tiden efter skildras i biografin på ett sätt som berör minst lika mycket som Maja Ekelöfs bok gjorde. Man får se Maja Ekelöf med perspektiv och sammanhang, Läsupplevelsen blir inte mindre av att Maja levde och verkade i min hemstad Karlskoga och man känner igen mycket av det som skrivs om. Medan Maja Ekelöf jobbade och slet och skrev på sin dagbok så gick jag i gymnasiet i Karlskoga
Klasskillnaden kryper ned under skinnet när man läser. En ensamstående mamma klarade sig inte ekonomiskt hur hon än jobbade och slet. De allra flesta som städade kunde inte jobba heltid eftersom det blev för tungt, De lågutbildade och lågavlönade ensamma mammorna var några som inte räknades med i den välfärd som annars började byggas upp. Jag växte ju själv upp i en fattig familj - vi var inte ens en arbetarfamilj utan hörde nog till de "kastlösa" och att slita på det sättet som Maja Ekelöf gjorde skulle inte vår mor ha klarat av. Pappa var sjukpensionär. Men fattiglappen sitter i ryggmärgen hur jag än fått det senare i livet och därför blir min inlevelse stor.
Maja Ekelöfs bok var ett bidrag till en tävling i arbetarskildringar, som hon vann, och den väckte stor uppmärksamhet när den kom ut. Men det fokus som hennes prestation fick var inte bara positiv för bokens författare. Hon benämndes oftast med titeln städerska/skurkärring och det som imponerade var att en sådan kunde skriva en bra bok. Det kändes kränkande för henne att man tyckte det var så märkvärdigt att en städerska kunde skriva ungefär som folk längre tillbaka blev förvånade att en slav kunde prata enligt författarens egen jämförelse, Maja Ekelöf ville naturligtvis hellre se fokus på budskapet i boken. Hon var en engagerad och läsande "skurkärring" även om hon inte gått så många år i skola. Det som betydde mest för henne var kanske ändå att hon fick det första priset som delades ut av Ivar Los stipendiefond. Hans berömmande ord betydde mycket för henne och hon hade en del kontakt med honom och en del andra kulturpersoner.
Man får följa hennes politiska engagemang i FNL-rörelsen och vänsterpolitiska rörelser och hon deltog i demonstrationer tillsammans med många ungdomar. Det var dock inte lätt för henne att förstå splittringen i vänstern och vad som var skillnaden mellan de olika grupperingarna. Där känner man ett lite förvirrat sökande och kontakten med Tony Rosendahl ifrågasattes en del. Hon hade i alla fall ett stort hjärta och var engagerad i andra människor och hennes hem på Solvargsvägen var alltid öppet för andra. En högst fascinerande personlighet.
