Pust, stånk, stöööön!

Målarkursen är slut för terminen och jag åstadkom bara två målningar och den sista fick jag göra färdigt hemma. Förut har det blivit åtminstone tre så den här terminen har jag varit ganska trött och håglös och det har blivit många och långa pauser mellan penseldragen.

Den här målningen föreställer utsikten från balkongen i vår förra lägenhet på S:t Olofsgatan. Jag tyckte det var så mysigt, gav lite Karlsson på taket-känsla. Nu har jag varit i det här petstadiet, sett detaljer här och där och fixat och kladdat och justerat. Men nu har jag kanske kommit till den punkten då det bara blir sämre om jag gör något mer. Alla som målar vet att det finns en magisk sådan punkt.

Målningen får leva med sina skavanker. Jag vet inte hur många gånger jag ändrat nyans på Fjellstedska huset. Dessutom ser det lite snett och vint ut fastän jag försökte frigöra mig från fotografiet. Det blir ofta så när man fotograferar hus att kameran inte räcker till utan det uppstår förvridningar. Men "lite snett är inte lett" brukade min mor säga. Jag får ta till mig av hennes visdomsord. Detta hus tillhör Svenska kyrkan förresten och den har jag ju aldrig varit riktigt kontant med så det kanske inte är så underligt att det inte vill sig riktigt.....
Nu har jag gått på den här målarkursen några år och funderar på att sluta eller ta en paus. Ibland tycker jag att det fungerar bäst att måla hemma. Jag vill ha respons men när det passar mig och inte för mycket tjat.