fredag 31 mars 2017

Abstraherad brandskog


Nu har jag försökt abstrahera utan att ta bort en möjlig förståelse av innehållet. Efter att ha målat ett tag tyckte jag det såg ganska trevligt och "snällt" ut och började ifrågasätta om jag skulle vräka på med min förkolnade rotvälta. Kanske jag skulle fortsätta och måla dit något lika trevligt i mitten av bilden men så tänkte jag:
Nej det är ju så livet är. När katastrofen kommer tar den inga hänsyn.

Jag undrade också varför jag målat dit den där lila "skärmen" i kanten av solen. Aha om jag målar dit lite rött - står det inte någonstans att solen ska vändas i blod?  Nja - "Solen ska vändas i mörker och månen i blod" var det visst med lite hjälp av Bibeln.se. Se där jag får inte lite av barn och ungdomens domedagspredikningar, som kanske förstärkte min katastrofrädsla senare i livet.

Den blev lite fyrkantig den där rotvältan - försökte att lägga till lite här och där så figuren skulle se  mer ojämn ut. Jag associerade plötsligt till Stinky - en Muminfigur som ser ut som en svart trasselsudd. Han var väl inte så snäll och så luktade han illa. Det luktade inte så gott om brandröken heller. Den stack i näsan.
                                                      


lördag 25 mars 2017

Tillbaka till brandskogen.





Jag återkommer till min brandskog. Det är något visst med den. Den ger en ärlig bild av livet och världen på något sätt. Den har sin skönhet utan den förljugna sötman.

 På den här bilden har pensel varit förbjuden igen; har fuskat ytterst lite - någon gång när jag tyckt det behövas en tunn linje.. Det återstår bara hur jag ska kunna abstrahera mera.