Lite sommarromantik som plåster på såren.

I mitt förra inlägg var jag lite hädisk och vrång mot den stora drömmen om sommarens fröjder så nu får jag försöka kompensera med en lite sommarromantisk bild. Det foto som jag varit inspirerad av är dock lite mer sensommar och det kanske märks på bilden också.

Det är väl ändå inte fy skam med en klippa vid en sjö eller kanske vid havet, lagom varmt och tillgång till skugga? Lite gräs som slagit rot i en mullrik skreva i klippan och som vajar för vinden och bildar en kuliss mot vattnet, något att vila blicken på. En fikakorg skulle inte heller vara helt fel. Har alla sommardrömmare förlåtit mig nu?

Nu är den upphaussade sommar´n här...

 

Nu är den upphaussade sommar'n här - dock ofrånkomligt svekfull!

Inte är det lätt. På vintern gnäller folk över kyla och snö och vi är så identifierade med det moderna sättet att leva så vinterlandskapet är bara i vägen och betyder snöskottning och halt väglag, krockar och dikeskörningar och brutna armar och ben på osandade trottoarer.  På våren börjar man glädjas men längtar febrigt efter sommaren. Redan dagen efter midsommar hör man dock någon klaga på att vi går mot mörkare tider och på hösten blir folk deppiga över att sommaren är slut och de vackra höstfärgerna blidkar inte alla.

Vi får upphaussade förväntningar inför dessa stackars sommarmånader och fan ta meteorologerna om de inte har nåt vackert sommarväder att komma med. Folk får panik och söker efter solresor när vår egen nordiska sommar gör bort sig.  Och får vi "vackert väder" och temperaturen börjar närma sig 30 så går vi och flämtar i värmen och tycker inte alltid det är så ljuvligt.

Jag som har en reumatisk sjukdom känner av lågtrycken och får lite mer ont - precis som Anna Maria Lenngrens grevinna har jag "ben som spår väder" och lite andra kroppsdelar också.  Men ändå känner jag en viss motvilja med tanke på högtryck och värme för då har jag kanske inte så mycket värk men blir totalt utmattad och utslagen och livrädd för att vistas i solen och går och stryker utefter skuggsidan på  husväggar när jag är ute och går. Men efter att ha varit med på några sidor för reumatiker förstår jag att det inte kan vara lätt för nån vädergud att göra alla glada. En del mår jättebra av värme och en del får ångest inför tanken att värmen ska komma. 

Jag värderar alla årstider, åtminstone på ett estetiskt plan. Så trist det skulle vara med grönska året om och  bara nån liten regnperiod istället för vinter! Alla årstider har sina landskap och sin skönhet fast det kanske är liite svårare att se det estetiska i en snöfri decemberdag vid midvintersolståndet. Men ju äldre och skröpligare man blir ju mer påverkad blir man av väder och ljus/mörker.

 När mår man som bäst? Få se nu: En vinterdag med  -5 grader och sol och snö? En tidig vårdag när det är lite varmt och skönt innan björkpollensäsongen börjar?  En vacker sensommardag eller tidig höst med sol och lagom varmt och hög, klar luft? Svårt att välja men de är inte långa de där perioderna när allt är perfekt. Men vem har sagt att det ska vara perfekt? Perfekt är det bara i idévärlden enligt Platon.
                                                                                                    

 

 

 

 

Bröllopsyra

 Prinsen får sin prinsessa. Ett ungt och vackert par som man önskar all lycka i livet, men inte om lyckan är just det att vara prins och prinsessa förstås och vara en del av tronföljdsordningen. Där är jag lite avig.

Visst kikar jag lite ibland. Jag är ju lite nyfiken på personerna i skådespelet om man nu kan uppfatta något av dem. Och lite kul är det att se de gamla hagasessorna som var i giftasåldern när jag var barn och ung, hur de nu ser ut när de går på brorsbarnets bröllop.

Men ju äldre jag blir desto mer absurt och pinsamt tycker jag det är med kungahuset, en kvarleva av ett odemokratiskt system. Historien och traditionen pekar många på men ska det finnas människor som är infångade i ett museum med regler för sina liv som inte gäller för andra i samhället? Den självklara rätten att själv välja partner finns inte även om tiden har tvingat fram en större generositet, och religionsfrihet finns inte heller. Människor i guldbur. Men det är ju inte säkert att de tycker synd om sig själva för det. Representera Sverige och göra goodwill och främja handel. Kan inte det göras under mer tidsenliga former?

Media har engagerat sig mycket i detta unga brudpar. Stora delar av bröllopsdagen och kvällen ägnar sig Public Service åt detta  TV-folket är festklädda och alla verkar vara superrojalistiska. Är man inte det får man nog inte visa det den här dagen. Folk söker sig till slottet och dess omgivningar för att se en glimt av brudparet fast vi i TV får nog se desto mer. men jag har nog svårt att tycka att deras bröllopslycka angår mig och oss alla i dessa proportioner. Man behöver något positivt i den här världen med så mycket elände tycker några. Mer angår det mig att en ung kvinna hittas mördad mitt i bröllopsyran, en kvinna som aldrig får chansen att fira bröllop och skapa sig en framtid. Det positiva bland vanligt folk vill jag se och höra mer av, har svårt att identifiera mig med den overkliga överklasslyckan.

Men om min dotter skulle bestämma sig för att ställa till med bröllop en vacker dag; då blir det märkvärdigt - det vill jag lova.