måndag 31 januari 2011

Så abstrakt blev det inte...

men verkligheten blir mindre och mindre och snart försvinner den in i regnbågens alla färger. Det såg jag framför mig en natt när jag låg och halvsov och grubblade över mitt måleri.

Regnbågens alla färger kommer från det vita ljuset - alltså borde det bli vitt om man blandade alla fäger. Enligt mitt försök så blev det olivgrönt - säg för all del ingenting! Det förstör hela tavlans ide!

Jag har en romantisk kärlek till det vita vinterlandskapet och känner en viss stolthet över att vi har lyckats fixa en rejäl vinter två år i rad. Tidigare har vi ju haft vintrar nästan helt utan snö här i Mellansverige och när det har kommit lite så har jag tänkt: Bäst att supa in vinterlandskapet - man vet inte när man får se det nästa gång!

fredag 28 januari 2011

Vissen viol

"En ensam viol" var namnet på den här bilden som man fick ladda ned helt gratis. Ibland känner man sig ensam och till och med ganska vissen. Den känslan fick jag när jag var på mitt senaste jobb och hämtade mina grejor. Känslan av att veta att man inte orkar och räcker till som "vanligt folk" vad nu vanligt folk är. Antagligen är det en "vanlig" känsla jag har och ska inte gnälla. Ta vara på tiden - gör det du kan och orkar och gnäll inte över det där andra!

Min kompis Sjögren ger mig en massa diffusa symtom - där det värsta är tröttheten. Andra mediciner hjälper till nu också sedan jag fick problem med hjärtrytmen. Ibland förstår jag inte mig själv utan undrar om jag är trött eller bara lat, går som katten kring en het gröt innan jag äntligen kommer igång med något men blir också väldigt fort uttröttad om jag försöker hålla igång lite intensivt. Ibland undrar jag om lättja överhuvudtaget existerar. Kan en frisk och glad person vara lat?

Men jag är förstås lite orättvis nu. Bäst att släta över gnällandet med att Jag nyligen har varit på en syskonträff och hade det mycket trevligt. En av bröderna blev bjuden på en nostalgitripp i form av värmlandskorvlunch, riktig hemgjord värmlandskorv som inte går att jämföra med den värmlandskorv man vid sällsynta tillfällen kan komma över i någon livsmedelsaffär. Inte heter det värmlandskorv heller men man måste ju anpassa sig till den okunniga massan. Potatiskôrv hetter dä!

söndag 23 januari 2011

Konst som provokation


Det har ju varit aktuellt med konst som provokation. Och är graden av konst i något sorts samklang med graden av provokation så är detta superkonst för mig i alla fall. Nybyggda hus med fräscha väggar så går någon loss på den rena, fräscha ytan! Unga slynglar som inte fått användning för sin skruv än kan tänkas!

Känslor är irrationella. Frågan är varför det kokar i mig när jag ser sånt men bara suckar uppgivet inför alla bestialiska våldsbrott som begås - kan någon förklara så välkommen med en kommentar!

Jag har väl trots allt något gemensamt med dessa slynglar eller slynglor -  man ska kanske inte ha förutfattade meningar. När man målar en tavla så känner man en viss tillfredställelse i att ha åstadkommit ett avtryck - Hej - här är jag!
Men så många är det ju inte som ser mina avtryck - men dessa avtryck syns och väcker känslor minsann!

fredag 21 januari 2011

Galenskap kryddar tillvaron

Jag berättade sist att jag börjat läsa i Abstrakt konst av Gooding.

Jag nämnde att c:a 1915 fyllde Malevitj i en svart kvadrat.  Klein fyllde också i några kvadrater i slutet av 1950-talet och sa självsäkert med hjälp av lite filosofiska tankar om tiden och rymden att Malevitj gjort ett stilleben på hans konst. Lite galenskap kryddar tillvaron och man får något att skriva om i biografier. Är man bara galen blir det inte så pikant. Det kanske är därför jag försöker hjälpa upp mitt liv med lite kludd ;-) Själv försöker jag ge den där svarta fyrkanten en mening genom att se den som en cartesiansk början: vad är en målning Jag har en duk och jag har en färg, alltså är det en målning.

Abstrakt konst med sparsamt innehåll, en färg eller med några olika färgfält kan göra anspråk på att försöka skildra världen bortom.  Man kanske är färdig med världen hitom. Jag tycker nog inte jag har fått grepp om den riktigt.
Det kan vara meditativt att titta på sådan konst . Meditationen är till för att tömma tankar men jag är ju rätt bra på att vara tom i bollen ändå…

Den abstrakta konsten kan också vara ett sätt att protestera mot gällande begränsningar och normer, ett instrument i revolutioner.  Fontanas snitt genom en enfärgad duk protesterar mot de materialistiska begränsningarna, en andlig protest alltså. Den bilden är framsidesillustration på boken.  En målning påminner mig om golvet i boden i Sunnersta efter flytten innan vi hunnit städa. En del odefinierbara pryldelar utslängda på ett smutsigt trägolv och några ljusa partier där man ser en ren och fräsch träyta för att något har stått där som ett skydd. Konstnären Tatlin menade att han genom detta verk föregripit den ryska revolutionen.  Konsten som protest kan man fundera mycket över och det är ju högst aktuellt i dag. Vilks hade dock kanske levt ett tryggare liv om han försökt omvandla sin rondellhund till abstrakta fragment. Själv har jag nog hittills varit bättre på att protestera med ord…..

Abstrakta målningar där man kan ana fragment från verkligheten är ganska roliga att titta på. Det kan ju vara ett sätt att fånga begränsningarna i vår perception, att det vi ser både begränsas av och fylls på av oss själva. Det påminner mig om den inre monologen i litteraturen där den drivs till sin spets och blir mer eller mindre obegriplig. Det vore kul att kunna åstadkomma något åt det hållet.

Man kan försöka uttrycka känslor med abstrakta målningar. Och man kan läsa in känslor i den. Konsten som Rorsachtest kanske. Jo men det är ju något som jag kan relatera till men det är kanske lättare att uttrycka det genom en konst som åtminstone delvis är föreställande, åtminstone om man är mån om att publiken ska förstå, men det gör den kanske inte ändå. Bäst att lära sig att låta eventuell publik vara ifred!

Musik och konst kan höra ihop – att försöka visualisera rytmer och melodislingor låter väldigt tilltalande men så vidare musikalisk är jag ju inte. Men musik är ju också känslor.

Den materialistiska vinklingen på det hela låter krasst och jordnära. Man helt enkelt experimenterar med färger och former och olika material för att se hur de fungerar ihop.

Återstår att se om allt detta ger några återspeglingar i mina målningsförsök eller om jag sitter där med mina långa armar och kikar och måttar……


tisdag 18 januari 2011

Bort från verkligheten....

Att stå med båda fötterna på jorden och vara realistisk, det är viktigt för mig
samtidigt som jag längtar efter fantasi. Inte lätt när man är född fundamentalist.
Tänker på mig själv som en ordets fundamentalist först och främst - tar ord på blodigt allvar och förväntar mig att folk menar exakt vad de säger och att jag ska tolkas för det jag säger, men så funkar det ju inte alltid.

Denna inställning smittar av sig i mitt försök att måla. Fastän jag är så trött på mig själv och tänker att det är fullständigt meningslöst med exakt likhet när vi nu har kameror så sitter jag där och måttar med långa armar när jag ska rita eller måla något och justerar och justerar mina millimetrar.

Hur kan man veta att det är bra konst när man ser några färgfält bredvid varandra? Det där skulle jag ju också kunna göra om jag bara kom på tanken.
Eller kanske det är där vi har pudelns kärna - tanken? Jag tar tag i en bok som handlar om abstrakt konst för att försöka komma underfund med tanken kring det hela.  (Abstrakt konst av Gooding)

Det första man blir presenterad för är en helsvart kvadrat. Den första abstrakta målningen av Kasimir Malevitj runt 1915. Man kan "se det som en bild av den yttersta fullhet, den svärta som allting annat har upplösts eller samlats i, en destillerad utfällning av själva materien, medan det vita omkring den förefaller vara rymd och ljus".  Hmmm det lät djupt men jag kan inte hjälpa att jag inte får mina konstnärliga lustar tillfredställda med att bara fylla i en fyrkant med en färg - det kanske kommer mer längre fram i boken - återkommer.....

lördag 15 januari 2011

Hemlig böjelse




Tänk så många fina förpackningar man gör! Nu avslöjar jag min lilla genanta
böjelse - fina förpackningar. Det finns så många söta glasburkar - kantiga eller med insvängd midja för att inte tala om alla söta små praktiska plastförpackningar som man bara vill spara på men inte får plats med.
En schampoflaska kan ha riktigt sköna, sensuella linjer. Ja det finns mycket konstnärlighet i våra sopor.

Jag upptäckte det när vi skulle flytta från vårt gamla hus till en liten lägenhet i stan och vi var bara tvungna att vara hårda, sortera och slänga - att det minsann inte var det lättaste att skiljas från alla bra-att-ha-burkar som man sparat. Det var bara att ta fram det brutala inom en: Blunda och släng!

Det är ju bra att det finns förpackningsinsamling papper, plast, metall- och glas. Så försöker jag låtsas att de går ett bättre öde till mötes än att malas sönder och smältas ned. jag tror envist på sopsortering och envisas med att då och då ta en promenad och rädda dessa sopor från eldens förintelse, för där vi bor finns inte någon större sortering - bara glas och tidningar och kompost också förstås. Det är för övrigt skrämmande att se så stora högar av emballage det så snabbt blir av all konsumtion.

Återanvändning kan aldrig bli fel, vad än gubben har för invändningar om transportens påverkan av miljön etc. etc.   

onsdag 12 januari 2011

Söndag hela veckan lång....

Man blir alldeles veckvill ibland när man lever panchisliv. Det finns ingen arbetsrutin att haka upp veckans dagar på. Och affärer är ju öppna jämt numera... Jag tror ganska ofta att det är söndag. Speciellt nu när
julgranen fortfarande står och lyser upp i vardagsrummet är det lätt att komma i helgstämning.

När jag var barn skulle man vila på söndan i vårt hem, inte jobba. Det blev lite överdrivet om det ifrågasattes att man satt med en stickning förstås, vilket man ju gjorde för att koppla av. Men det fanns nog något sunt i det, att det alltid fanns en dag i veckan då man tog det lugnt. Även om det fanns hur mycket som helst att göra i hemmet fick det vänta. Nu stressar folk som idioter och ska ta igen på lördag och söndag i hemmet det de inte hinner i veckorna för några hemmafruar går inte hemma och pysslar. Inte så underligt att folk "går in i väggen".

Nu är jag alltså panchis och tycker det är söndag hela tiden. Så länge man får fungera någorlunda och inte krämporna gör en alltför handikappad kan det ju vara riktigt trevligt - Jag lever "livets söndag" - där fick jag till det va? :-)

Premiärinlägg

Som nybliven pensionär får jag gott om tid att fundera över livet, i smått
blir det nog alltsomoftast, men ibland kanske jag försöker vidga vyerna.