Spöken eller icke spöken - det är frågan.....

Efter Magnus Västerbros bok "Svälten" har jag fortsatt att läsa hans nyutkomna bok "Vålnadernas historia". Vad passar bättre än att skriva några rader om en sån bok i allhelgonaveckan?

Författaren ger en historik om tron på kontakten med de döda från antiken och framåt. Hela tiden får man med de trosföreställningar som finns och hur de förändras och berättelser om olika upplevelser samtidigt som skeptikers tankar och argument också kommer fram.

Det som slog mig när jag läste om antiken och de argument som fanns för och emot andetro är att man känner igen dem i dagens diskussioner. Så man har inte kommit längre......

Senare kommer kristendomen att sätta locket på för den fria tanken åtminstone i offentligheten.  Författaren visar att skepticismen fanns där hela tiden fastän det verkar som om alla trodde på den kristna läran. Även spöktron levde kvar och den har ibland fördömts av kyrkan, ibland använts för att förstärka tron på ett liv efter detta och på sanningen i det kristna budskapet. Har man inga andra källor att gå till för att få reda på andra trosföreställningar än av dem som accepterats av kyrkan kan man gå till gamla domstolsprotokoll.

Upplysningstiden innebar en svacka för spöktron men den fick en uppsving igen i slutet av 1800-talet genom seanser av systrarna Fox från Hydesville Newyork. Det utgjorde början på den moderna spiritismen och fortsatte trots att systrarna så småningom erkände att de bluffat. Författaren berättar om en del kända personers förhållande till spiritismen; t.ex var Sherlock Holmes författare Arthur Conan Doyle en ivrig förespråkare.

Spöktron har alltså funnits mer eller mindre hela tiden men innehållet har ändrats efter tidens föreställningsvärld. Dagens spiritism ger t.ex en mer ljus syn på den andra sidan än under medeltiden då andar kunde varna de levande för skärselden...

Drivkraften i andetron är enligt författaren vår oförmåga att acceptera döden och att våra nära och kära inte finns mer. Själv är han ateist och tror inte på ett liv efter detta trots att han levt med en stark dödsångest. Han anser sig i någon mån ha bearbetat den genom den här boken.

Det var intressant att läsa boken eftersom jag mött en del av sån tro på Facebook och TV7 har ju haft program om "Det okända". Människor upplever mycket och jag tror inte att alla ljuger och bedrar för det innebär en medvetenhet. Människans psyke och föreställningsvärld är rymligt. Men så fort man skapar teorier och läror runt subjektiva upplevelser så blir det alldeles orimligt enligt min mening. Att tjäna pengar på sånt som olika "medier" gör uppfattar jag som oetiskt. Är det någon levande eller död som vill en nåt så får de väl träda fram. ;-) Mediets roll verkar minst sagt suspekt.

 Men vilket man är skeptiker eller troende så har man helt säkert ett utbyte av att läsa den här boken.

Jag har skrivit en del om dessa TV-program i ett tidigare inlägg:

https://v-ollaiver.blogspot.com/2015/07/nej-se-det-spokar.html

Diskutera principfrågor medan folk svälter....

Svälten av Magnus Västerbro är en faktabok som fick Augustpris i genren 2018.
Den handlar om nödåren 1867 - 1869 och följderna av dem.

Boken ger en inblick hur det var de åren och ger en inlevelse som ger en känsla av att man läser en roman. Nog har man hört att det varit nödår och svält utan att det direkt har tagit tag i känslan - mer som ett konstaterande bara. Känslan behöver konkretisering och en del fokus på individer för att hänga med. Såna är de flesta av oss.

Det första året var det främst Norrland som drabbades. En sen vår och en kall sommar med frost i juli!  När folk vädjade om hjälp uppehöll sig makthavarna med diskussioner om huruvida det var bra att hjälpa. Det ansågs inte bra att få något utan motprestation så det skapades sysselsättningar som ibland inte var så meningsfulla bara för att ingen skulle få något gratis. Diskussionerna känns igen. En del fick lån som skulle betalas tillbaka vilket gjorde det svårt att komma ifatt ekonomiskt när läget blev bättre...

Inte självklart att hjälpa - det är högerns inställning som fortfarande gäller. Man anser väl att man måste räkna med ett visst svinn...Samma resonemang förs idag fast de människorna är lite längre bort. Nu handlar det om såna där som vi "importerar" och de som från andra europeiska länder och tigger på gatorna.  Nu är det bra med hjälp bara det blir till våra egna.

De nästkommande åren drabbades hela Sverige av problemen. Sommaren 1868 blev varm och torr och det blev missväxt. Den kan jämföras med sommaren 2018, 150 år senare, som hade drabbat likadant om vi inte hade haft det samhälle vi har idag med tillgång till en massa importerade varor.

Emigrationen är ett ämne som tas upp i samband med detta och utvecklingen efter de här svåra åren.
Författaren tar hål på myten om att lidandet förädlar människan. Mängden kriminalitet och våld ökade i samband med de här åren. Också den positiva utvecklingen tas upp. Industrialiseringen tog fart på 1870-talet och kampen för jämlikhet och ett samhälle där ingen skulle behöva gå under av svält.

Det var absurt att läsa om den hjälp som kom förknippad med villkor och för sent  medan maktens människor diskuterade principfrågor och kungen (Karl XV) levde sitt utsvävande liv...

Jag försöker tänka när det var. Märkligt att ju äldre man blir desto mer krymper avstånden till det förflutna. Jag kommer fram till att mina föräldrars far- och morföräldrar levde rimligen vid den tiden.
Hur var deras upplevelser av de svåra åren?

Det är mycket man skulle kunna ta upp och reflektera över med anledning av boken men läs den istället och dela min upplevelse på det sättet.