lördag 19 september 2020

Supersvensken - Mannen i skogen

 


Nu har jag tagit mig igenom en riktig tegelsten - Mannen i Skogen en  biografi över 
Vilhelm Moberg av Jens Liljestrand. Det har tagit sin tid.

Det är givande att läsa biografier av såväl författare som konstnärer. Man får en inblick i personens liv och verk men också ett sammanhang - ett kulturellt nätverk relaterat till  författaren/konstnären i form av andra författare och konstnärer som vänner eller ovänner 
och utgivare och recensenter etc. Man får ett snitt av tiden.

Mest har jag kopplat Vilhelm Moberg till utvandrarserien, som var en av mina läsupplevelser när jag var ung. Jag köpte böckerna genom bokklubben Svalan som gav ut en nyupplaga i samband med filmatiseringen av Utvandrarna. Rid i natt och En stund på jorden anses som andra höjdpunkter i hans författarskap.

Jag kanske omedvetet har bildat mig en uppfattning om författaren genom den fiktive utvandraren Karl-Oskar. Moberg såg ju ut som en karlakarl också men boken ger en bild av en mycket sammansatt person. Han var känslig med perioder av ångest och depression och hade ett vulkaniskt temperament samtidigt som han kunde vara en glad gamäng och en sällskapsmänniska, spelande munspel.

Nog visste jag att han kunde delta i samhällsdebatten med temperament men inte riktigt hur det kunde gå till. Ibland framställs det som ganska pinsamt. Han engagerade sig också i en del rättsfall och orkade sen inte med att många vände sig till honom för att få hjälp. Han hade hårda nypor när det gäller ekonomiska förhandlingar om utgivningar av böcker och uppföranden av draman, så även på det området kunde det gå hett till.

Han var min själsfrände vad gäller inställningen till kungahuset. Dessutom var han stark motståndare till Svenska akademin just för kopplingen till detsamma och föraktade den som lät sig inväljas dit. Och det hade han ju rätt i egentligen - har inte tänkt så djupt på den kopplingen. Utvandrarserien blev 1998 vald till århundradets mest betydelsefulla böcker och anses höra till svensk kanon  men författaren som kanske uppfattas som supersvensk var starkt kritisk till mycket i det svenska samhället. 

Det finns många trådar att dra i i den här omfångsrika biografin men klart är att man blir påmind om att människor har olika sidor på gott och ont och man får en insikt i vilken kamp ett författarliv och skapandet kan innebära.