Nu har jag klämt de sista sidorna av Ulrika Knutssons biografi om
"Den besvärliga Elin Wägner" Jag fick boken som födelsedagspresent av dotter och måg.
Boken är mångfasetterad och fullspäckad av info så det är inte så lätt att sammanfatta den. Lösningen är att du läser den själv. Det är den värd. Jag kan bara komma med några flyktiga tankar.
Elin Wägner var passionerad i sin kamp för det hon trodde på men också motsägelsefull, vilket vi väl alla är på något sätt. Jag börjar lära mig det nu. Kanske därför som Ulrika Knutsson har sagt sig inte gilla henne och som de sidorna av henne också kommer fram i biografin.
Hon var också före sin tid och kommer med tankar som låter aktuella och som inte är självklara för alla än i denna dag om industrialismens baksidor, miljö och kost t.ex.
När man läser den här boken och därmed också om Elin Wägners relation med andra författare och samhällsengagerade människor så inser man att alla feminister och kvinnosakskämpar inte var stöpta i samma form och tyckte likadant. Det var t.ex intressant att läsa om meningsskiljaktigheterna mellan henne och de sociala ingenjörerna Alva och Gunnar Myrdal. Elin ansåg att steget ut i arbetslivet blev på männens villkor och att det som kvinnor kunde föraktades och fick låg status.
Detta är något som jag själv har funderat på ibland. Jag har blivit förvånad när jag stött på vuxna människor som inte klarat av det elementära i hushållet - något som jag tog för givet och inte uppskattade hos mig själv utan tyckte det var lika självklart som att borsta tänderna.
Som sagt - läs boken!
