Häxan Pomperipossa

Barn har fantasi och ser allt möjligt i sin omgivning. På vägen till skolan fanns en trädvälta vid skogskanten och där gick jag lite fortare förbi eftersom Häxan Pomperipossa promenade omkring där inne och såg allmänt hotfull ut. Vi har ju tema träd i vår grupp nu så det passar in. En bit längre bort fanns det något annat att titta på, få se om jag kan illustrera det också men det kanske inte blir lika lätt att tydliggöra....

Mor o dotter

Kaffe på sängen blev det på mors dag. Dottern hade baktankar när hon sov över hos päronen. Det här kortet låg på brickan. Det står "mor" på alla möjliga språk runt omkring. Här promenerar Linnéa och jag på Weinfeldens gator i Schweiz under en tid när normala tingens ordning gällde, att en mor är större än sin dotter. Det är andra tider nu!

Metallic woods

Träd var temat i vår lilla skapargrupp. Jag har alltid varit fascinerad av nakna träd, så nu blir det så även om det kanske inte passar in säsongsmässigt. Det är inte någon speciellt unik fascination antar jag men man får väl acceptera att man är lite lagom banal :-)  Det är bakgrund med akvarellteknik - vått i vått och så vanlig akrylmålning ovanpå. Det var ett bra tillfälle att få lite omsättning på mina tuber med silver, guld och koppar. Men vad knöligt det är - händerna lyder mig inte helt och det är svårt att få till den bredd på linjen som jag hade tänkt mig. men man får väl låtsas som allt var meningen och hade en konstnärlig avsikt...

Leker lite lojt.

Ibland jobbar man och sliter och man tycker inte man får ett resultat värt att visa upp och ibland så bara man slarvar till något som här när jag bara skulle leka lite med vått i vått. Det ser ganska trevligt ut om jag får säga det själv - man får en känsla av ett landskap.

Jag känner mig trött just nu efter en förkylning och allt pollen och tycker att det kan vara skönt att bara leka lite med färgerna på akvarellpapper eller på papper som är gjorda för akryl- och oljemålning. Det är kanske snålheten som gör att jag har tränat för lite. För att använda en duk krävs att man verkligen har ett motiv på gång - det där motivet med stort M - annars kan man inte kosta på en duk - ju.

Men nu måste jag försöka få till något på tema "träd". Jag har startad en liten facebookgrupp som heter "Skapa tillsammans", där vi jobbar efter olika teman.
Om man har kommit överrens med några om att göra något så måste man ju för "skams skull". När man känner slig lite trött och seg så kan det vara nyttigt med lite pådrivande "skamkänslor" och det är trevligt att diskutera med likasinnade.  Är det någon som är intresserad av att skapa och vill få lite respons så sök gärna medlemskap i gruppen.
http://www.facebook.com/home.php#!/home.php?sk=group_155058817892124

Små solar i gräset

Nu bor jag i lägenhet och behöver inte rensa några maskrosor så nu kan jag ju låtsas att jag gillar dem. För övrigt är det en klok levnadsregel att det man inte kan bli av med får man alliera sig med. Maskrosor är ju kända för att vara överlevnadskonstnärer. I en rik och bördig jord blir det saftiga, kraftiga plantor och i en karg jord blir det torra och tunna plantor. De kan rota sig mellan gatstenarna och de kan t.o.m. tränga igenom asfalten. Försöker man vara smart och klippa gräsmattan riktigt ofta för att inte maskrosorna ska hinna gå i blom så blommar de nästan utan skaft.

Jag har ett liknande motiv som en teckning men tänkte att det kunde vara kul att göra det i färg. Men det var inte lätt att få färgen på fotot att stämma med originalet. Jag tycker det är roligt att kunna kombinera text och bild men jag vet egentligen inte hur tillåtet det är att ta en fras helt eller delvis från en sångtext till exempel om man ska vara riktigt formell. Jag lär ju inte tjäna pengar på den här i alla fall så då kan det ju inte vara så farligt.

En kopp för Alzheimer!

Såja lilla gumman – en kopp för Alzheimer, en kopp för Parkinsson och en kopp för tuttarna!  Kaffet blir allt nyttigare för varje dag som går. Ändå finns det folk som tycker man ska avstå från de livgivande dropparna J

”Den som tycker om kaffe kan luta sig mot en rad nya forskningsrön de senaste åren. Drycken tycks bland annat skydda mot - förutom vissa former av cancer - demens, parkinson, diabetes och hjärtsjukdomar.”

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kaffe-kan-skydda-mot-brostcancer_6155841.svd

 

Håll i hatten frälsningssoldat!

Frälsningsarmén är i blåsväder sedan Kalla fakta har "avslöjat" att soldater inte får vara homosexuella. jag kan inte låta bli att förstå Frälsningarméns informationsansvariga att TV4 kunde ha sparat tid och pengar genom att fråga direkt om soldater får vara homosexuella.

http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/fralsningsarmen

Det verkar så nyvaket och förvånat och sensationellt att man inom olika kristna samfund har andra värderingar när det gäller sexuallivet än vad som är rådande i det sekulära samhället och att de dessutom uppbär ekonomiskt stöd från samhället!! 

De kristna samfunden har liberaliserats i sin syn på mycket sedan jag var ung och fick lära mig vad som var syndigt och inte av föräldrar och den församling jag växte upp i. Men fortfarande är väl  detta med homosexualitet en het potatis i de flesta samfund? Till och med inom Svenska kyrkan finns det konservativa grupperingar fastän det är bestämt att homosexuella får vigas och får vara präster. Jag är egentligen inte insatt i hur läget är i olika enskilda samfund eftersom det var länge sen jag hade kontakter åt det hållet.

Jag bär på ett obehagligt minne från min ungdom när en förtvivlad kille sökte upp en kristen ungdomsverksamhet och klagade över att han hade svårigheter med att "fixa en tjej" eftersom det egentligen var sitt eget kön han drogs till.
Det obehagliga ligger i min dåvarande oförmåga att bemöta hans förtvivlan på ett bra sätt. Jag hade ju egentligen aldrig konfronterats med frågan, som vid den tiden inte diskuterades så mycket i samhället och som var nästintill obefintlig i kristna sammanhang.

Vad jag kommer ihåg från min ungdomstid är att de som uttalade sig om frågor som hade med sexualitet att göra var de som hade en sträng hållning och fördömde korta kjolar i kören och sex före vigseln och vad det nu kunde handla om. Jag tror läget i många sammanhang  kan vara på ett liknande sätt idag - att det är de fördömande som talar klarspråk om vad de tycker och att de som har en mer liberal hållning inte vågar träda fram och formulera var de står på ett tydligt sätt. Kanske många inte vågar formulera för sig själva heller för skuld- och skamkänslan är lite seglivad.

De mer liberala inom de kristna samfunden har en moralisk skyldighet att träda fram och tala lika mycket klartext i de här frågorna som de traditionellt fördömande gör och ge unga sökande, som trots allt vill ha en församlings- gemenskap,  en chans att få självförtroende som sexuella varelser också.

Uppgörelser i flera led...

Jag har precis läst boken Uppväxt av Hans Falk, son till den nyligen avlidna Kerstin Thorvall. Boken är till stor del en uppgörelse med en egocentrerad och nevrotisk mamma, vars återkommande fras är "Jag står inte ut" och som då och då ger sig iväg med en papperslapp på köksbordet eller försöker ta livet av sig och som ofta tar den uppmärksamhet som borde ha kommit barnen eller ungdomarna till del.

Kertin Thorvall har i sin tur formulerat en uppgörelse med sin mor i boken Det mest förbjudna, som publicerades 1976. Den väckte stor uppmärksamhet när den kom ut, kanske mest på grund av det sexuellt utsvävande livet hon skildrar men också på grund av det sätt hon lämnar ut sin mamma. Jag har ett vagt minne av att expediten i bokhandeln tittade lite överlägset på mig när jag betalade för boken. Det ansågs inte som någon god litteratur. Om jag själv blev moraliskt indignerad handlade det nog mer om beskrivningen av modern än det promiskuösa livet. Min modersrelation var inte heller okomplicerad men inte får man göra så?

Kerstin Thorvalls bok var en del av den bekännelselitteratur som kom ut på 70-talet. Det är många som känner ett behov av att skriva av sig och bearbeta barn och ungdomens trauman och relationer. Att lämna ut sig själv är en sak men vad man skriver om de människor man haft i sin omgivning är mer komplicerat att ta ställning till. Men skulle man vara mycket hänsynsfull skulle det man skriver antagligen bli alltför tandlöst och ointressant.

Nära anhöriga mer eller mindre offras på litteraturens altare medan andra i all tysthet kan få hjälp med sin egen uppgörelse genom att leva sig in i någon annans skriverier. Hans Falk gav ut sin bok efter moderns död. Kerstin Thorvall skrev en bok som hennes mor hann läsa. Enligt sonen Gunnar Falk hämtade sig mormodern aldrig efter den läsningen.

Kerstin Thorvall skrev många barn och ungdomsböcker och jag har läst vittnesbörd om vad dessa böcker har betytt för unga människor medan hon själv lämnar en hel del bitterhet efter sig i sina egna barn..........

Återigen kommer man fram till slutsatsen: Livet är motsägelsefullt.