onsdag 30 mars 2016

Människors vägar äro outgrundliga



Jag har varit lite dålig på att fundera ett tag. Skärpning! Det har inte varit något vidare bevänt med läsningen heller men nu har jag i alla fall klämt den omtalade boken "Älskade terrorist" skriven av Anna Sundberg med hjälp av Jesper Huor

Boken handlar om en ung kvinna från en svensk medelklassfamilj som i sin ungdom är lite sökande och vilsen. Hon blir muslim genom kontakten med en muslimsk man och går med i den internationella jihadrörelsen, där hon är kvar i 16 år. Den förste mannen hon träffade visade sig inte ta livet som muslim på nog stort allvar. Anna träffar en ny mer seriös man med vilken hon tillbringar en hel del tid utomlands huvudsakligen Georgien, nära Tjetjenska gränsen, där mannen Said är verksam som utbildare för terrorister. De är också en tid i Syrien där mannen åker fast och Anna hamnar i husarrest med barnen. Hon får tillsammans fyra barn, två med den tidigare mannen och två med Said.
Det sista väntar hon under arresten i Syrien.  Anna och barnen lyckas till slut bli fritagna, antagligen genom kontakter med svenska ambassaden, och ta sig tillbaka till Sverige, där Anna under en tid fortsätter att leva som muslim, är bland annat rådgivare i ett muslimskt forum. Men hon kommer inte att leva mer med Said som under en tid är i franskt fängelse. Hon begär skilsmässa medan han är där. Senare blir han dödad i IS-kriget i Syrien. Anna börjar studera och tar alltmer avstånd från sitt liv som jihadist till slut också från sin gudstro och lever ett vanligt sekulariserat liv igen.

Boken är lättläst och vistelsen utomlands skrivs på ett medryckande sätt, så man lever sig in i det liv som familjen lever där. Glimtvis kommer det fram att Författaren ifrågasätter men för det mesta skildrar hon sig själv som den hon var där och då. Medförfattaren bidrar med inlägg i kursiv stil som visar en del fakta och sammanhang.  Den äldste sonen Anas bidrar också med små inlägg utifrån hans perspektiv.

På Facebook har folk varit lite arga på den uppmärksamhet Anna har fått. Skulle vi engagera oss om det handlade om en kvinna från ett muslimsk sammanhang? Skulle vi vara speciellt förlåtande då?
Det kanske inte så lätt skulle bli en bok om det handlade om en från början muslimsk kvinna. Jag skulle definitivt ha läst också en sådan bok med intresse. Men visst blir man extra nyfiken när en kvinna från ett vanligt svenssonliv anammar en sådan lära och som kvinna identifiera sig med de regler som gäller i extrema muslimska miljöer? Skulle det åtminstone inte ligga närmare till hands med hennes kulturella bakgrund att bli med i någon kristen sekt?

Boken ger dock inte en så klar bild av varför hon ansluter sig till rörelsen och varför hon till slut lämnar den. Anna beskriver en religiös upplevelse i samband med att hon träffade den förste mannen och hon antyder en längtan efter klara riktlinjer i livet men allt skildras så summariskt så det är inte lätt att få grepp om den inre processen. Detsamma gäller vägen tillbaka. Hon blev påverkad av att se världen utanför genom TV-program hon såg i smyg. Det var egentligen inte okey att titta på TV och hon blev påverkad av sina studier. Jag kan inte låta bli att fundera på om hon är så jagsvag och lättpåverkad av det som hon möter så det går så smidigt. Men kanske är det skildringen som är lite för för smidig?

Anna tar i alla fall avstånd från det hon tagit del av. Hon har ju inte deltagit på ett direkt sätt i terrorism eller inskolning av terrorister eftersom hennes plats var i bakgrunden att ta hand om barnen, men hon beundrade männen i deras verksamhet och deras försörjning bestod ofta av kriminella medel. En del antyder att hon inte skulle vara ärlig utan använda pengarna som boken ger till att stödja rörelsen som hon varit med i. Hon tar dock risker med att skriva den här boken som ändå ger en bild av hur det kan gå till. Skulle det verkligen uppskattas - även om den skulle generera pengar?