Brandskogen

Vi var till Brandskogen i Västmanland, där det brann sommaren 2014, och tittade för ett tag sen. Mitt i det hemska så ger det fascinerande estetiska upplevelser med grönska och blomsterprakt i kontrast till det svarta sotiga efter branden.

Man kan se det symboliskt - kampen mellan det destruktiva förgörande och livet som alltid vill gå vidare. I det svåra framstår livet och de positiva upplevelserna desto klarare.

 Varför dras jag till dessa skogsmotiv istället för havet eller de vida vidderna med fria ytor och färre detaljer? Tja - jag är ju född i skogen. Den ger mig hemkänsla. Skogen känns trygg men efter det här besöket inser man på djupet att den tryggheten är bräcklig och man förstår vad en gnista av eld kan åstadkomma.

En del pust och stånk och stön blev det. Jag kämpade och kämpade med dessa rallarrosor för att få dem att framträda; ville att de skulle framträda bättre än i verkligheten. Men nu får det vara som det är. Jag har kommit till den punkten då det blir sämre om man fortsätter kladda. Lika bra att ge sig på något nytt med frejdigt mod. Kanske det blir en Brandskogen II.

Jag har målat från ett foto men egentligen skulle man sitta på plats. Det hade nog inte låtit sig göras här eftersom det var fruktansvärt många insekter som flög omkring så det var stressande nog att gå runt och fotografera. Insekterna trivs väl extra bra bland brandresterna.

Håll bron öppen!

 

 

Målandet har stått stilla i ett år men nu är jag på´t igen. Det värsta är ju att komma på ett motiv. Jag mjukstartade lite på en pappbit - bilden på en soluppgång nedan, men sen kändes det trögt. Jag har ju alltid såna krav på att hitta Motivet med stort M! Så nu gjorde jag en riktigt genomtråkig bild bara för att djävlas med mig själv. Lite träning blir det ju på att hantera sommarspenaten.

Motivet är hämtat från den stängda "Vindbron" vid Kungsängen i Uppsala. Jag promenerade dit för jag tänkte att den kanske skulle kunna utgöra något bra motiv men jag tyckte att det var allmänt för igenväxt och stökigt för att inspirera.

 

Men det är ju så det blir när man stänger broar. Det blir igenväxt och tråkigt och det blir svårare att återställa för varje år som går. Så därför är det bäst att börja måla trots att man inte hittar Motivet!

Hur många broar har man stängt i sitt liv? Bara genom ett ord? Ibland var det nödvändigt men inte alltid. Vad är det som hindrar att man lämnar bron öppen och därmed möjligheterna till kommunikation även om man inte utnyttjar bron precis nu?

Samhällsklimatet hårdnar och jag har en känsla av att många stänger broar med tunga betonggrisar och svårforcerade bommar. Det finns många dimensioner att filosofera över när det gäller stängda broar....