Bokrea

Bokrean startade häromdagen. Fortfarande känns det lite speciellt, lite högtidligt med den tillställningen även om den börjar naggas i kanten.
Bokhandlarna på nätet kör sitt race och vanliga bokhandlare har också börjat köra tjuvreor.

På morgonen mellan klocka 07 och 08 hade man kunnat handla billigare
ändå, men när termometern höll sig runt -20 på morgonen så offrade jag det.
Vanligen har jag brukat bära hem tunga kassar med böcker på bokrea men 
jag har en hel del böcker på kö för läsning så shoppandet blev blygsamt i år.

Jag riktade in mig på konsten och köpte Umberto Ecos "Om fulhet". Jag har diskuterat konst på ett forum och en diskussionspartner där ansåg att skönhet var en nödvändig ingrediens för att något skulle kunna definieras som konst.
Trotsig som jag är av naturen inspirerade detta mig till att köpa den boken.
Gillar jag den kanske jag försöker mig på Ecos tidigare bok "Om skönhet" också.  Den andra boken blev en liten bok med titeln
"Picasso klassiker och revolutionär" Den konstnären går väl inte att undvika om man funderar över ens förhållande till verkligheten i sina målarförsök.
Vi får väl se om dessa böcker kan inspirera till fler funderingar på bloggen.

För övrigt kanske jag tjuvtittar i min mans böcker. Ett par små böcker om uttryck på svenska och andra språk är underhållande och lärorikt, men "Rena grekiskan" får han nog behålla för sig själv. Kanske jag också får låna dotterns fynd. Hon skriver om det här:
http://ollaiver.blogspot.com/

Den stora världen och den lilla..

Ibland känns det så futtigt att ägna sig åt sina små trivialiteter, engagera sig i sina "i-landsproblem" som dottern säger.

Min man och jag satt i går och lyssnade till Khadaffis bisarra tal till folket.
En figur som ger ett fullständigt absurt intryck och som man kunde skratta åt om man inte samtidigt visste att han har makt att döda och ödelägga. De som demonstrerar och protesterar mot hans översitteri är "råttor" som man inte behöver känna någon empati för. Det är den klassiska strategin - avhumanisera för att göra känslor överflödiga.

Samtidigt har vi fått nyheterna om jordbävning på Nya Zeeland i Christchurch där vi råkade ha en facebookvän som nu åker tillbaka från sin semester i Indien  till ett hem som inte längre fínns och med vetskap om att hon har vänner som drabbats än hårdare.

Men sånt är livet - tragedier händer varje dag. ibland blir de mer påtagliga beroende på vad man råkar ha för kontakter och intressen. Man har definitivt inte förmåga att vara "rättvis" i sina reaktioner. Dessutom kanska man i nästa stund blir ännu mer upprörd över en dammråtta. Man är en pytteliten människa som lever i sin pyttelilla värld och som ibland tittar ut och blir förskräckt.
Och man måste på något sätt acceptera att man är som man är - att den lilla världen också blir viktig eftersom man själv inte är större än så.

Iskonsten fullbordad

Idag tog jag mig en promenad till Stadsparken igen för att se de färdiga isskulpturerna. Solen sken så det gnistrade i skulpturerna och det var en behaglig temperatur att promenera i. Det här är nog en konstutställning som slagit rekord vad gäller

intresse från Uppsalaborna.

Den här skulpturen till vänster fick mest beröm i UNT. Den heter  "Larven som längtar efter vingar"



En kisse-katt gnistrade i solen. Jag hörde att folk diskuterade om det var en vanlig katt eller en lokatt. Visserligen var den till och med större än en riktig lokatt men jag tycker den verkar lite för knubbig för att föreställa en sån. Söt var den i alla fall.

Nedan har vi den snirklade figuren som var under bearbetning i mitt tidigare inlägg "förgänglig konst" Den blev tjusig - något liknande evighetssymbolen.

Sist möter  vi en lite mer välsvarvad "Fröken Frost" än tidigare - i gnistrande sol. Det var många fler skulpturer men det blir lite för mycket att visa. Dessutom har det här tagit väldigt lång tid att få till, för bilderna hoppar och far och retas med mig när jag försöker få till bild och text så det ser vettigt ut.

Kalla handen...

Det blev nog kalla handen när det gäller min insändare om dopet. En insändare brukar väl komma in relativt snart om den kommer in alls . UNT kanske har extra stort behov av att hålla sig på god fot med Svenska kyrkan - ärkebiskopssäte och allt. Men - men skulle den komma in efter detta inlägg så får jag väl be om ursäkt och skämmas lite......  

Det sägs att vi lever i en av världens mest sekulariserade länder. Ändå är det
ganska känsligt med raka ifrågasättanden när det gäller religion. 
Svenska kyrkan har väl en hel del förflutet att göra upp med. Därför borde de gå före nu och verkligen visa att de respekterar individen och individens fria val.

Fortfarande har inte navelsträngen lossats mellan samhällets institutioner och Svenska kyrkan. Riksdagen börjar sitt arbetsår med en gudstjänst. Tingspredikan förekommer också fortfarande och vi känner ju till alla diskussioner om skolavslutningar..... 
Det var först på 1950-talet som det blev tillåtet att lämna Svenska kyrkan utan motivering. En motivering som från 1860 accepterades var medlemskap i annat av staten godkänt samfund. 1970 upphävdes lagen om hädelse.
Fram till mitten av 1800-talet var det förbjudet att på ett självständigt sätt utöva religion och samla folk till andakter i hemmen. Frikyrkorörelsen blev en revolt mot Svenska kyrkan men den frihet man begärde för samfundet gällde  inte för individen inom de fria samfunden. Svenska kyrkan har senare framstått som den liberala och tillåtande..... man känner igen mönstret i diktaturer - de som gör revolt blir själva diktatorer.

Men egentligen kan man nog tacka frikyrkorna för sekulariseringen. Ju fler olika samfund - desto svårare att hålla greppet om folket.

Jag ger upp!

Jag skulle försökra skildra en folkmassa och fick idén att jag kanske skulle kunna ha nytta av min erfarenhet som tårtkonstnär. jag blandade akrylfärg med pasta och skulle spritsa ut människorna. Men det blir kladdigt och lyder mig inte alls och massor av dyr färg och pasta går till spillo!

Förgänglig konst

En strålande vacker vintereftermiddag och dottern Linnéa och jag går till stadsparken för att titta på skapande av isskulpturer.

Här är det något snirkligt på gång. Man kan se förebilden på framsidan av isblocket. Det verkar som det ska bli en del bågar med luft imellan, gäller att inte isen spricker någonstans 
Nedan har konstverket kommit så långt att man inte behöver se någon förebild för att förstå. Det är "fröken Frost" som är avbildad här:

                                        
Tur att det finns kameror. För det skulle väl kännas lite jobbigt för konstnären när konstverket smälter ned annars.

Dopet - Svenska kyrkans sista bastion?

Jag skrev en insändare till UNT idag. återstår att se om den kommer in.
Jag kopierar in den här så har den kommit in någonstans :-)

Statistik från Svenska kyrkan visar att intresset för dop i Uppsala har minskat. 2009 döptes bara  drygt vartannat barn i kyrkan (57 procent) Detta  enligt lokala nyheterna i TV 4 idag (10/2)
Personligen tycker jag statistiken borde visa noll procent. Att döpa ett barn i Svenska kyrkan är detsamma som att barnet registreras där och det anser jag är ett övergrepp. Varför skriver man in barnet i ett trossamfund innan barnet vet
vad gud eller kyrka är? Vi skulle aldrig göra ett spädbarn till medlem i  en politisk organisation. Och vi har kommit underfund med för länge sedan att det är fel att bli automatiskt medlem i en politisk organisation
för att man är medlem i ett fackförbund, men det här tänker vi inte på.

Det är ett framsteg att vi inte längre per automatik föds in i Svenska kyrkan men jag anser att det är dags för såväl kyrkan som föräldrarna att respektera individen och låta varje människa ta ställning när man haft en chans att sätta sig in i  vad det handlar om. Först då blir religionen verkligen en privatsak för alla.

Många vill skapa en högtid och presentera sitt barn för släkt och vänner. Att man sen enligt ritualen lovar att fostra barnet till en kristen och lyssnar till ord som man inte tror på är anmärkningsvärt. Prästen och föräldrarna
har i många fall helt olika intentioner med dopet. För den som utnyttjar kyrkan som en slags stämningshöjare vill jag säga att man kan åstadkomma högtidliga ceremonier på ett mer ärligt sätt. Att kyrkan struntar i på vilka grunder barnen döps handlar väl om att man månar om statistiken. Kyrkan skulle i och för sig kunna tillhandahålla en ceremoniservice utan automatisk registrering - det vore etiskt mer försvarbart.

Massor av människor

http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1603

Just nu tänker jag på folkmassor, att jag känner mig stressad när jag är ute i folkträngsel är en sak men jag får också obehagskänslor av att se folkmassor i TV. Ofta ser man dem tillsammans med problematiska, farliga situationer som nu från Kairo förstås men det behöver inte vara det heller.

Det kanske delvis handlar om att man obönhörligt tas ned på jorden vad gäller den egna betydelsen i den stora massan?

Inte vet jag men det kanske kunde vara något att försöka gestalta på bild.
Folkmassan - en lite mer stiliserad utformning som också förmedlar
stresskänslan? Jag har försökt med några skisser men de ser alldeles för snälla och harmoniska ut. Kanske rent av någon läsare som kan tipsa om hur man
med lite mer abstrakta former och färger kan förmedla stress och obehagskänslan?

Världen är så stor så stor...

......och jag sitter här och gullar med mitt vinterlandskap. Får man hänge sig åt idyllen när världen är så fylld av så mycket lidande och så mycket kamp?

Det nya i de senaste upploppen i Tunisien och Egypten är de sociala mediernas roll att mobilisera människor och att komma ut med information om vad som händer.

Makthavarna försöker stoppa men uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att hitta kryphål. Man kan ju alltid hoppas att detta ger en extra styrka i kampen.
Den övriga världen ser vad som händer och alla blir alltmer känsliga för dess blickar.

Visst skulle man vilja att inte alltför mycket av den optimism och tro på förändring vi har sett uttryck för ska behöva vändas i besvikelse och uppgivenhet.

Jemen blir det tredje landet i arabvärlden där folket kommer att kräva sin frihet tror journalisten TAWAKKOL KARMAN :
http://www.expressen.se/debatt/1.2315643/tawakkol-karman-nu-ar-det-var-tur-att-slass-for-frihet