Jag har läst Alex Schulmans omtalade "Bränn alla mina brev" Jag blev nyfiken på boken eftersom Alex själv ju inte är så uppskattad på grund av hans hårda utspel om kända personer i bloggar och krönikor och att han här säger sig söka källan till den stora vreden han känner att han bär på. Han märkte att hans egna barn kunde vara rädda för honom och det gjorde honom rädd. Sven Stolpe; Alex morfar, var ju också en känd person som man kommer ihåg från gårdagens media En argsint gubbe som gjorde räfst och rättarting med det mesta.
Sen kan ju skeptikern i mig inte låta bli att ifrågasätta tanken om vredens källa. Alex har en teori om källan till sin egen vrede som låter lite halvreligiös. Har vreden överförts som en sorts vredens ande eller menar han att vreden är inlärd? Det skulle ju kunna vara genetiskt också - att han genom ett genetiskt arv fått nära till vrede.
Det är i alla fall en fascinerande historia om ett triangeldrama Sven Stolpe, Karin Stolpe och Olof Lagerkranz. Sven Stolpe framstår som en man som genom en iskall, hatisk manipulation lyckas hålla Karin som en fånge i ett kärlekslöst förhållande, där Sven styrs av hatiska känslor mot det som hänt före deras äktenskap och senare då Karin Stolpe och Olof Lagerkranz blev förälskade i varandra. De träffades under en kort tid en sommar men det som hände mellan dem då kom att påverka dem under deras fortsatta liv och levde också kvar i Sven Stolpe som en outtömlig källa till vrede.
Detta var något som också påverkade kommande generationer. Det fanns där men man talade inte om det.
En stark bok och snabbläst är den så låt dig inte hindras av en avog inställning mot Alex Schulman för de intryck du fått av honom i andra sammanhang.
