Clara Törnvall har skrivit "Autisterna - Om kvinnor på spektrat.
Hon är själv en vad man kallar högfungerande autist, där alltså ingen intellektuell störning finns med i bilden.
Hon fokuserar på kvinnor med autism och menar att man inte lägger märke till när kvinnor har de problemen eftersom det inte visar sig på samma sätt som för autistiska män. De blir ofta mer tränade i socialt samspel och är måna om att anpassa sig. De är ofta tysta och gör inget väsen av sig. När de har specialintressen är det inte inom samma områden som män och sticker inte alltid ut på samma sätt. Det kan vara ett intresse som framstår som ganska vanligt och behöver inte handla om att t.ex. kunna tågtidtabellen utantill.
Författaren beskriver hur hon kämpat för att lära sig hur man ska säga och bete sig rätt. Hon har läst romaner, tittat på film och lärt sig olika repliker för olika tillfällen. Hon har studerat sin omgivning och härmat.
"Min känsla är att andra besitter en intuitiv kunskap som jag saknar, det är som de är synska, de vet vad man svarar, hur man tolkar och avkodar, de har en karta och förståelse som bara kommit dem till skänks. Jag har studerat och lärt mig mycket, många skulle nog uppfatta mig som socialt begåvad, men de ser inte ansträngningen och kostnaden i trötthet efteråt."
Det är intressant att läsa om hur Clara Törnvall går till främst kvinnliga författare i litteraturen och kan uppfatta en del som att författaren kanske skriver så för att hon är autist och är mer konkret än vad läsare och recensenter uppfattar. De kanske tolkar det som en djup symbolik. En autist är mycket konkret i sina tankegångar och har t.ex svårt med metaforer eftersom hen hakar upp sig på den konkreta betydelsen.
Finns förstås fler sidor av autismen som beskrivs i boken och som jag inte tar upp nu. Jag bara lyfter fram några exempel som kändes mest intressant för mig. Läs boken så får du helheten...
