.jpg)
I detta mitt första blogginlägg på det nya året funderar jag lite på debatterande. Det är mycket som står på spel i år. Vi har ett EU-val och ett riksdags/kommunalval. Jag gissar att inte så många tänker speciellt mycket på EU-valet utan det är i huvudsak riksdagsvalet som är i fokus för vårt intresse och för vår oro. Vart ska det barka hän? Alliansens ställning är inte självklar, sverigedemokraterna vinner mark och var står egentligen socialdemokraterna? Vad blir alternativet?
Debattens vågor går höga inte minst på nätet. Vi har en situation som inte fanns när Alf Henriksson reflekterade över debattens funktion på 70-talet att så många fler kan göra sina röster hörda genom internet och en del skriker på ganska bra. Mycket skrivs som aldrig skulle accepteras i en offentlig debatt IRL, där man skulle se det som ett ordningsproblem, inte som en åsikt och inte så många skulle tycka att det var så konstigt. Men på nätet ska plötsligt allt vara accepterat; annars är det censur och diktatur.
Det bör fortfarande vara skillnad mellan vad man kan säga vid köksbordet och i det offentliga rummet. I det senare fallet bör en åsikt vara något mer än ett känsloutbrott. Man måste naturligtvis få framföra kritik men den ska motiveras på ett sakligt sätt för att inte framstå som en kränkning. Att bara vräka ur sig sina känslor med kränkande tillmälen ser jag som ett meningslöst verbalt krig, lika meningslöst som när det tar sig mer fysiska uttryck. Både från höger och vänster går man ut med en verbal arsenal som inte alltid är så konstruktiv.
Jag försöker nedan visa skillnaden mellan en genomtänkt åsikt och en känslobaserad icke-åsikt:
Icke- åsikt: Kalle är en PK-idiot.
Åsikt: Det är tydligt att Kalle framför åsikter för att hålla sig väl med etablissemanget eftersom han i vissa sammanhang (källa) framför andra åsikter, så det verkar inte äkta.
Icke-åsikt: Emma är ett empatibefriat pundhuvud.
Åsikt: Emma talar om flyktingar på ett empatilöst sätt eftersom hon säger att det var bra att de drunknade på vägen så vi slapp dem. (källa)
Icke-åsikt: Viola är en landsförrädare. Hon bor på X-gatan 7 i X-stad.
Åsikt: Viola säger att det vore bra att ändra texten i vår nationalsång för att vi hänvisar till en tid som hon anser att vi inte borde vara stolta över men jag anser att vi med rätta kan vara stolta över allting i vårt förflutna därför att…….
Icke-åsikt: De religiösa är idioter utan hjärnor.
Åsikt: De religiösa har inget godtagbart belägg för någon guds existens, därför att…
Icke-åsikt: Putte är en djävla rasse-nasse
Åsikt: Putte uttrycker sig rasistiskt eftersom han säger att det ingår i ett speciellt folks gener att männen är benägna att begå våldtäkt.
Jag har också insett att det finns någon sorts mellanform här. Något är språkligt sett en åsikt eller rentav framläggande av fakta fast skribenten egentligen bara uttrycker en känsla och inte har några som helst ambitioner att visa belägg för sina påståenden eller bryr sig om den exakta innebörden i vad hen säger/skriver. "Alla" betyder inte alltid "alla" och när ska mottagaren veta?
Är det någon form av elitism att ställa de krav jag ställer ovan? Hur går det med demokratin om vi inte lär oss skillnaden mellan att diskutera och att attackera varandra med olika tillmälen eller hot eller om vi inte förstår skillnaden mellan känslor och fakta? Ska man "ta debatten" under vilka omständigheter och villkor som helst?
Personligen har jag stor tolerans när det gäller språkliga brister och anser att man har rätt till en åsikt även om man inte kan stava rätt eller uttrycka sig grammatiskt korrekt, fastän, eller kanske just därför att, jag jobbat som svensklärare. Det är den stora fördelen med internet att den ger chans till så många fler att uttrycka sin åsikt. Man kan leverera texter utan att bli godkänd av någon tidningsredaktör eller något bokförlag. Men klarar man inte de här grundläggande skillnaderna, som jag försökt beskriva ovan, så kommer vi aldrig att få en rimlig kontakt mellan olika åsiktsläger.
När man går in för att slåss med ord så stärker man nog bara varandra i de olika ståndpunkterna, bättre att göra som den tystlåtne i Alf Henrikssons text: klia sig bakom öronen och ta sig en funderare. Ibland tvivlar jag också på nyttan med debatter men kan ändå inte låta bli att käfta ibland.
