Inträngande naturstudier

 

 

Lars Lerins Naturlära har tillhört min kvällslektyr en längre tid. Det är en tung och tjock bok. Jag orkar inte hålla den så jag får dra upp knäna och lägga en kudde emellan. Ett litet tips bara

 

 

 

Det första som slog mig när jag började titta i boken var: Nähä nu kan jag aldrig försöka måla björkstammar mer. Men man får väl finna sig i att man är den man är på sin egen amatörmässiga nivå. Lerin målar akvarell och jag målar i akryl. En skicklig akvarellmålare kan nog få fram effekter som är svåra med den stela akrylen. Men jag har alltid känt ett motstånd mot akvarellmålning eftersom den påminner om skolans lektioner med vattenfärg. Dessutom finns det inte utrymme för misstag med akvarell - då blir det nytt papper. Med akrylen kan man kladda över och krångla i all oändlighet. Och den torkar mycket fortare än oljefärg så man behöver inte vänta lång stund innan man kan fortsätta.

 

 Det var lite lustigt att läsa om hans erfarenheter från skolan: "I folkskolan blev jag hånad av min dumma lärarinna för att jag ritade svarta konturer kring björkar och moln. 'Det finns inga konturer i naturen', bestämde hon." Jag har samma upplevelse fast tvärtom. Jag visade upp en teckning som var målad med vattenfärg för magistern och han sa åt mig att gå och måla svarta konturer kring träden och huset. "Men det finns inga svarta konturer i verkligheten" invände jag. "Gå och måla svarta konturer!" befallde han. I båda fallen kanske lärarna skulle ha varit mer följsamma och ge råd från elevens utgångspunkt, låta eleven ha sina idéer.

 

Att titta på bilder och läsa små funderingar mellan varven passar mig bra. Det mesta är målningar men det finns en del foton också.  Lars Lerin skriver och filosoferar och levererar citat, allt utgående från naturen och livets villkor. Han har verkligen en genuin kärlek till naturen och tränger in i den i minsta detalj. Hans bilder där vassruggen sticker upp genom isen fascinerade mig som så mycket annat.

 

 

Allt är intressant - allt kan bli ett motiv och inte behöver det vara så välarrangerat heller. Jag som går och trycker och försöker fundera ut det där Motivet så det blir lite långt mellan målningarna ibland.

Ibland får anteckningar följa med med överstrykningar och allt. Ibland är det lite svårläst och inte får det se så kladdigt ut i en fin bok. Hm - lite moralism har jag väl i mig. Han skriver själv att han oftast gillar när bilderna har hål av häftstift och tejpmärken - öh (?)

Och ibland blir sidorna riktigt överlastade med ett lapptäcke av bilder. När det blir för mycket ser man ingenting - eller kanske borde jag skriva "jag".

Men det var bara några små irritationsmoment. Jag gillar Lars Lerins Naturlära skarpt, något att gå tillbaka till och bläddra i när lusten faller på.