Hur förhåller vi oss till att vi är flockdjur? Vi är i mångt och mycket bundna till vår biologi men har av någon outgrundlig anledning fått en hjärna som gör oss kapabla att protestera mot vår natur men kan vi undkomma den?
I alla tider har människan protesterat mot sin dödlighet och försökt finna vägar ut ur den men dör gör vi. Ett stort dilemma har också alltid varit spänningen mellan kollektivet, familjen och individen. Vi försöker, ibland desperat, hävda vår självständighet, fast vi inte kan undgå vår sociala miljö och relationen till andra människor.
Idag är det individualism som är högsta mode men det är ytterst sällsynt med en helt unik stil. En del protesterar mot "mainstream" men är förvånansvärt igenkännbara med ringar och ploppar i näsa och ögonbryn och svarta kläder med en och annan döskalle eller kanske döskallen är tatuerad, lyssnande på vrålande hesa antimusiker. Man vore ingenting utan de vanliga svenssönerna att göra tvärtom mot.
Det som stött på många gånger på nätet är folks försök att hävda sin rätt till sitt eget språk. Det har hänt att man har sin egen tolkning av ord, som inte stämmer med den betydelse man kan finna i någon ordbok därför att man hävdar sin individualitet och protesterar mot konventionen. Men är det något som bygger på konventioner och ska göra det så är det språket. Har man sin egen betydelse av orden har man knappast någon att prata med....
Språket är komplicerat och har många funktioner. Ett ord har inte bara en strikt lexikal betydelse - det förmedlar budskap på flera nivåer: vem jag är, vilken "flock" jag tillhör, vilka känslor jag har inför det jag talar om och den jag talar med. Där uppstår det kanske kulturkrockar mellan generationer och mellan olika sociala grupperingar men oftast vet man väl spelreglerna och använder språket som ett sätt att spela ut sitt ego. Man kan använda språket för att nå kontakt eller för att slåss och för att markera skillnaden mellan "vi och dom" eller till och med "jag och hela värden" men i det sistnämnda fallet går man på en nit och fullständigt tappat förståelsen för vad ett språk är...
Det finns en individualism som försöker fly undan det faktum att vi precis som kajorna är flockdjur och i högsta grad beroende av ett socialt samspel.
