"En ensam viol" var namnet på den här bilden som man fick ladda ned helt gratis. Ibland känner man sig ensam och till och med ganska vissen. Den känslan fick jag när jag var på mitt senaste jobb och hämtade mina grejor. Känslan av att veta att man inte orkar och räcker till som "vanligt folk" vad nu vanligt folk är. Antagligen är det en "vanlig" känsla jag har och ska inte gnälla. Ta vara på tiden - gör det du kan och orkar och gnäll inte över det där andra!
Min kompis Sjögren ger mig en massa diffusa symtom - där det värsta är tröttheten. Andra mediciner hjälper till nu också sedan jag fick problem med hjärtrytmen. Ibland förstår jag inte mig själv utan undrar om jag är trött eller bara lat, går som katten kring en het gröt innan jag äntligen kommer igång med något men blir också väldigt fort uttröttad om jag försöker hålla igång lite intensivt. Ibland undrar jag om lättja överhuvudtaget existerar. Kan en frisk och glad person vara lat?
Men jag är förstås lite orättvis nu. Bäst att släta över gnällandet med att Jag nyligen har varit på en syskonträff och hade det mycket trevligt. En av bröderna blev bjuden på en nostalgitripp i form av värmlandskorvlunch, riktig hemgjord värmlandskorv som inte går att jämföra med den värmlandskorv man vid sällsynta tillfällen kan komma över i någon livsmedelsaffär. Inte heter det värmlandskorv heller men man måste ju anpassa sig till den okunniga massan. Potatiskôrv hetter dä!
