Det har ju varit aktuellt med konst som provokation. Och är graden av konst i något sorts samklang med graden av provokation så är detta superkonst för mig i alla fall. Nybyggda hus med fräscha väggar så går någon loss på den rena, fräscha ytan! Unga slynglar som inte fått användning för sin skruv än kan tänkas!
Känslor är irrationella. Frågan är varför det kokar i mig när jag ser sånt men bara suckar uppgivet inför alla bestialiska våldsbrott som begås - kan någon förklara så välkommen med en kommentar!
Jag har väl trots allt något gemensamt med dessa slynglar eller slynglor - man ska kanske inte ha förutfattade meningar. När man målar en tavla så känner man en viss tillfredställelse i att ha åstadkommit ett avtryck - Hej - här är jag!
Men så många är det ju inte som ser mina avtryck - men dessa avtryck syns och väcker känslor minsann!
