Jag nämnde att c:a 1915 fyllde Malevitj i en svart kvadrat. Klein fyllde också i några kvadrater i slutet av 1950-talet och sa självsäkert med hjälp av lite filosofiska tankar om tiden och rymden att Malevitj gjort ett stilleben på hans konst. Lite galenskap kryddar tillvaron och man får något att skriva om i biografier. Är man bara galen blir det inte så pikant. Det kanske är därför jag försöker hjälpa upp mitt liv med lite kludd ;-) Själv försöker jag ge den där svarta fyrkanten en mening genom att se den som en cartesiansk början: vad är en målning Jag har en duk och jag har en färg, alltså är det en målning.
Abstrakt konst med sparsamt innehåll, en färg eller med några olika färgfält kan göra anspråk på att försöka skildra världen bortom. Man kanske är färdig med världen hitom. Jag tycker nog inte jag har fått grepp om den riktigt.
Det kan vara meditativt att titta på sådan konst . Meditationen är till för att tömma tankar men jag är ju rätt bra på att vara tom i bollen ändå…
Den abstrakta konsten kan också vara ett sätt att protestera mot gällande begränsningar och normer, ett instrument i revolutioner. Fontanas snitt genom en enfärgad duk protesterar mot de materialistiska begränsningarna, en andlig protest alltså. Den bilden är framsidesillustration på boken. En målning påminner mig om golvet i boden i Sunnersta efter flytten innan vi hunnit städa. En del odefinierbara pryldelar utslängda på ett smutsigt trägolv och några ljusa partier där man ser en ren och fräsch träyta för att något har stått där som ett skydd. Konstnären Tatlin menade att han genom detta verk föregripit den ryska revolutionen. Konsten som protest kan man fundera mycket över och det är ju högst aktuellt i dag. Vilks hade dock kanske levt ett tryggare liv om han försökt omvandla sin rondellhund till abstrakta fragment. Själv har jag nog hittills varit bättre på att protestera med ord…..
Abstrakta målningar där man kan ana fragment från verkligheten är ganska roliga att titta på. Det kan ju vara ett sätt att fånga begränsningarna i vår perception, att det vi ser både begränsas av och fylls på av oss själva. Det påminner mig om den inre monologen i litteraturen där den drivs till sin spets och blir mer eller mindre obegriplig. Det vore kul att kunna åstadkomma något åt det hållet.
Man kan försöka uttrycka känslor med abstrakta målningar. Och man kan läsa in känslor i den. Konsten som Rorsachtest kanske. Jo men det är ju något som jag kan relatera till men det är kanske lättare att uttrycka det genom en konst som åtminstone delvis är föreställande, åtminstone om man är mån om att publiken ska förstå, men det gör den kanske inte ändå. Bäst att lära sig att låta eventuell publik vara ifred!
Musik och konst kan höra ihop – att försöka visualisera rytmer och melodislingor låter väldigt tilltalande men så vidare musikalisk är jag ju inte. Men musik är ju också känslor.
Den materialistiska vinklingen på det hela låter krasst och jordnära. Man helt enkelt experimenterar med färger och former och olika material för att se hur de fungerar ihop.
Återstår att se om allt detta ger några återspeglingar i mina målningsförsök eller om jag sitter där med mina långa armar och kikar och måttar……
