måndag 2 maj 2011

Uppgörelser i flera led...

Jag har precis läst boken Uppväxt av Hans Falk, son till den nyligen avlidna Kerstin Thorvall. Boken är till stor del en uppgörelse med en egocentrerad och nevrotisk mamma, vars återkommande fras är "Jag står inte ut" och som då och då ger sig iväg med en papperslapp på köksbordet eller försöker ta livet av sig och som ofta tar den uppmärksamhet som borde ha kommit barnen eller ungdomarna till del.

Kertin Thorvall har i sin tur formulerat en uppgörelse med sin mor i boken Det mest förbjudna, som publicerades 1976. Den väckte stor uppmärksamhet när den kom ut, kanske mest på grund av det sexuellt utsvävande livet hon skildrar men också på grund av det sätt hon lämnar ut sin mamma. Jag har ett vagt minne av att expediten i bokhandeln tittade lite överlägset på mig när jag betalade för boken. Det ansågs inte som någon god litteratur. Om jag själv blev moraliskt indignerad handlade det nog mer om beskrivningen av modern än det promiskuösa livet. Min modersrelation var inte heller okomplicerad men inte får man göra så?

Kerstin Thorvalls bok var en del av den bekännelselitteratur som kom ut på 70-talet. Det är många som känner ett behov av att skriva av sig och bearbeta barn och ungdomens trauman och relationer. Att lämna ut sig själv är en sak men vad man skriver om de människor man haft i sin omgivning är mer komplicerat att ta ställning till. Men skulle man vara mycket hänsynsfull skulle det man skriver antagligen bli alltför tandlöst och ointressant.

Nära anhöriga mer eller mindre offras på litteraturens altare medan andra i all tysthet kan få hjälp med sin egen uppgörelse genom att leva sig in i någon annans skriverier. Hans Falk gav ut sin bok efter moderns död. Kerstin Thorvall skrev en bok som hennes mor hann läsa. Enligt sonen Gunnar Falk hämtade sig mormodern aldrig efter den läsningen.

Kerstin Thorvall skrev många barn och ungdomsböcker och jag har läst vittnesbörd om vad dessa böcker har betytt för unga människor medan hon själv lämnar en hel del bitterhet efter sig i sina egna barn..........

Återigen kommer man fram till slutsatsen: Livet är motsägelsefullt.