Frälsningsarmén är i blåsväder sedan Kalla fakta har "avslöjat" att soldater inte får vara homosexuella. jag kan inte låta bli att förstå Frälsningarméns informationsansvariga att TV4 kunde ha sparat tid och pengar genom att fråga direkt om soldater får vara homosexuella.
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/fralsningsarmen
Det verkar så nyvaket och förvånat och sensationellt att man inom olika kristna samfund har andra värderingar när det gäller sexuallivet än vad som är rådande i det sekulära samhället och att de dessutom uppbär ekonomiskt stöd från samhället!!
De kristna samfunden har liberaliserats i sin syn på mycket sedan jag var ung och fick lära mig vad som var syndigt och inte av föräldrar och den församling jag växte upp i. Men fortfarande är väl detta med homosexualitet en het potatis i de flesta samfund? Till och med inom Svenska kyrkan finns det konservativa grupperingar fastän det är bestämt att homosexuella får vigas och får vara präster. Jag är egentligen inte insatt i hur läget är i olika enskilda samfund eftersom det var länge sen jag hade kontakter åt det hållet.
Jag bär på ett obehagligt minne från min ungdom när en förtvivlad kille sökte upp en kristen ungdomsverksamhet och klagade över att han hade svårigheter med att "fixa en tjej" eftersom det egentligen var sitt eget kön han drogs till.
Det obehagliga ligger i min dåvarande oförmåga att bemöta hans förtvivlan på ett bra sätt. Jag hade ju egentligen aldrig konfronterats med frågan, som vid den tiden inte diskuterades så mycket i samhället och som var nästintill obefintlig i kristna sammanhang.
Vad jag kommer ihåg från min ungdomstid är att de som uttalade sig om frågor som hade med sexualitet att göra var de som hade en sträng hållning och fördömde korta kjolar i kören och sex före vigseln och vad det nu kunde handla om. Jag tror läget i många sammanhang kan vara på ett liknande sätt idag - att det är de fördömande som talar klarspråk om vad de tycker och att de som har en mer liberal hållning inte vågar träda fram och formulera var de står på ett tydligt sätt. Kanske många inte vågar formulera för sig själva heller för skuld- och skamkänslan är lite seglivad.
De mer liberala inom de kristna samfunden har en moralisk skyldighet att träda fram och tala lika mycket klartext i de här frågorna som de traditionellt fördömande gör och ge unga sökande, som trots allt vill ha en församlings- gemenskap, en chans att få självförtroende som sexuella varelser också.
