Stenar och nostalgi

Året var 1998 - från ett tidigare sekel, till och med från ett tidigare millenium. Ni förstår vad längese´n det måste vara ;-) Familjen var på Gotland och Linnéa och jag gick vid strandkanten och plockade stenar. Vi letade efter vackra och roliga stenar.

När vi kom hem så gick vi och köpte färg som man kan använda på sten och Linnéa gjorde det här fantastiska trollet. Jag bara älskar det. Vindögd är han den stackarn, ögonen står åt alla håll och dragen är grova och jag tänker på Frödings bergatroll.
"Hum, hum jag är allt bra dum..."

Jag hittade en säl, helt uppenbart om man hjälper till lite med ögon och nos. Visst är den söt?

De här stenarna passade ihop, ser ut som en liten människa i en stor hand. Den troendes dröm om att vara innesluten som många funnit tröst i. Ja,ja se bara till att handen inte sluter sig och nyper till!

Vi hittade en modell av våran ANE, Volvo 945. Linnéa målade och pappa fick en fin present som han med stolthet hade på en hylla på sitt jobb.

Visst är det något speciellt med stenar! Vi gjorde mycket mer än så här. Vi gjorde ett antal plattor till värmeljus av stenar också. På mitt födelsedagskalas på hösten blev stenarna en del av bordsdekorationerna.

Just nu står mitt måleri stilla för vi har inte fått nog mycket ordning på livet för att kunna ta fram grejerna och ha ro att komma igång. Då kan man ju presentera lite gammalt skapande och unna sig att vara lite nostalgisk.

Helhet vart tog du vägen?

Fotoakuten.se

När man börjar bli skröplig och inte nöjer sig med en krämpa blir det problematiskt.
Kroppens funktioner går i varandra och det liknar ramsan om katten på råttan och råttan på repet och repet på.... Sjögren på magen och magen på hjärtat och hjärtat löper amok och hjärtmedicinen på magen som bråkar med hjärtat igen; nej här går det i cirklar som när katten biter sig själv i svansen. Men hjärtat får söka tröst hos kardiologen och Sjögren går till reumatologen och magen till Mag och Tarm och resten får Vårdcentralen ta och om du blir lite nojig får du gå till en hjärnskrynklare. Allmän hälskontroll finns inte längre - du måste specifiera ett problem och hålla dig till det. Nämn för all del inte halsbrännan om det var örsprånget som var problemet!       Här behåller vi fokus!

Det gulliga ordet "husdoktor" är ett spel för gallerierna. Man läser i papperen och försöker ta ställning till vilken doktor som ska få förtroendet. Två månader senare ändras tjänsten till deltid och doktorn har inte tid. En annan doktor uppmanar sina patienter att lista sig och försvinner till en annan tjänst efter ett halvår. Där kom en doktor som verkade fatta något men hon blir barnledig och den andra ska vara tjänstledig  för studier.  Många gulliga små husdoktorer men det blir olika varje gång. Men alltihop handlar om ett enda stort missförstånd att husdoktorn skulle finnas till för patientens skull - det är ju patienten som är till för husdoktorn! Hur naiv får man vara? Samlar han/hon många patienter till sitt "hus" så blir det många sköna slantar. Jag som i min enfald trodde att det var mitt hus och honnörsordet "kontinuitet"  det handlade om.

Nystart....

Vi har flyttat några kilometer, vi kan promenera tillbaka till vår gamla lägenhet om vi vill men det känns ändå som en omställning och det dröjer innan vi får ordning i vår lya. Lägenheten är något mindre och förvaringsmöjligheterna också. Allting måste granskas igen med nya, kritiska ögon. Behöver vi det här?

Idag är första dagen på resten av mitt liv, brukar man säga för att väcka livsandarna och det är lätt att få känslan av nystart i den här situationen, ännu lite starkare än en nyårsafton. Jag tittar ut i natten; några av de där ljusen som glimmar ska väl vara Musikens hus Jag kommenterade bussparkeringen, som ligger ganska nära, när jag pratade med fastighetsmäklaren men menade att annars är det en bra utsikt, man ser långt och brett ut över stan - Ja man får lyfta blicken sa han då. Det låter ju som en levnadsvisdom, nästan lite patetiskt banalt men ändå - lyfta sig lite över skiten....

Ska jag försöka fokusera mer på det viktiga och det intressanta här i livet? Det känns bättre att använda sig av de orden än det här att vara posssitiiiv, det blir liksom lite kravfyllt för en inbiten surpuppa eller är det kanske argbigga jag är. Och försöka ta tillvara nära och kära och ta till mig på djupet att de finns?

Hmmmmm......

Annandag jul

När målade jag den här tavlan? Jag har inte signerat och daterat den. 25 år sedan? Men den ger i alla fall en minnesbild starkt kopplad till annandag jul.

Värmlandskorv med bruna bönor och potatis. Den nyupphällda svagdrickan skummade nästan över i tillbringaren. Familjen åt middag under ackompanjemang av radions väderleksrapport. Mamma sprang omkring som vanligt och passade på alla. Men nu måste hon också äta; hon hade bråttom för det var möte i missionshuset under eftermiddagen. Som alltid på annandag jul hölls offergudstjänst för yttre missionen. Mamma och storasyster skulle vara där i förväg och värma upp lokalen. Jag och pojkarna stannade hemma

Pappa hade sagt tidigare att han inte orkade men nu hade han ändrat sig: "Jag kanske skulle följa med i alla fall. Vad ska jag ha på mig?" Mamma sa åt honom att ta fram kläderna själv, för nu hade hon inte tid. Jag stod och såg på när han klädde sig. Det var med möda han fick på sig skorna. Han var stel i kroppen och hade svårt att böja sig. Galoscherna klarade han inte alls utan bad mig om hjälp. Det var lite svårt för mig också men till slut kom de på och pappa gick i väg. Jag fick en konstig känsla, ville egentligen springa ut och se efter pappa men pojkarna ropade: "Ska du vara med och spela coronne?" Vi hade fått ett coronnespel i julklapp och det hade blivit helgens favoritsysselsättning.

Eftermiddagen gick fort och det dundrade ute på trappan. Oj, var klockan så mycket! Storasyster kom in och frågade var pappa var. "Han gick ju på möte" svarade vi. Hon trodde vi skojade Farbror skickades ut för att leta men kom hem utan resultat. Mamma gick in till grannen och lånade telefonen. Det kom en man med en hund som fick lukta på pappas  tofflor. "Stackars krake" sa mamma.

En stund senare bultade det på dörren och en man kom in med trenchcoat och hatt. Han såg allvarlig ut: "Ja, vi har hittat honom" – tystnad – "Han är död" Mamma satte sig på en stol. Storasyster stod nere vid bordbänken. Pojkarna tittade ut från sovrumsdörren. Jag gick så nära intill mamma jag kunde. Den scenen kommer alltid att leva kvar i mitt minne....

Julutställning

Hur många tavlor gör en utställning? Minst tre väl? Får man leva och vara någorlunda alert några jular till så kanske det blir några stycken. Och nostalgiskt blir det tydligen eller kanske jag får till några fräna tomtegubbar, lite ironi och galghumor nästa jul när jag målat av mig skimret kring barndomens jular?                                                      

Det var ju till jul alla slog knut på sig själva för att få fint hemma, för att få en massa gott att äta, för att ge varandra gåvor, och när julstöket väl var över tog de vuxna sig tid att leka med barnen även om de inte haft tid under hela året annars. Det är väl den tid på året som vi gör oss till enbart för vår egen skull med nära och kära som aldrig annars. 

Men den förtätade gemenskapen och drömmen om den har förstås alltid ett pris - när gemenskapen av någon anledning inte fungerar eller när man står helt utanför......

Försonad med lögnen?

In skrider hon Sankta Lucia

Glider genom sekler och årtusenden

Kristen legend och hednisk ljusbärerska

Traditioner går ut ur och in i varandra

Vi  famlar mot ljuset i midvintertid

Nu tändas tusen juleljus

Tusen symboler för tusen ting

Alla drömmar får plats

Stämningen är helt okey

Och myten är en dikt

Ett konstverk att gå in i och ut ur

Julen sätter jag på väggen

Njuter av den som en vacker tavla

Vilse i välfärden?

www,fotoakuten.se

Det är fascinerande och lite jobbigt att försöka sätta sig in i alla dessa dieter som är aktuella och de motstridiga uppfattningar som finns om vad som är nyttigt och inte. Nu senast har jag försökt förstå LCHF (LowCarbHighFat)

Spannmålsprodukter är gift och skräpmat. Glutenintoleranta bara gnäller; de ska inte ha bidrag för att de inte kan äta av giftet. Man får väl strunta i att köpa dyra specialprodukter precis som vi får strunta i att köpa oxfilé om vi inte har råd(!) Ord och inga visor till mig och mina glutenintoleranta släktingar och vänner! Frukt klassas som godis på ett negativt sätt - inte för att göra reklam för frukten. Är man liberal kan man möjligen unna sig en frukt någon gång ibland. Fett ska vara upp till 75% av energiinnehållet och det ska helst vara mättat animaliskt fett, bortsett från kokosfett.  Har man svårt att få till tillräckligt mycket fett i maten kan man hälla kokosfett eller smör i kaffet eller göra äggmjölk: blanda ägg och smör och häll över kokhett vatten och blanda.... Det gäller ibland att kämpa för att få i sig fettet.. och akta sig för kolhydrater och läsa tabeller och ta reda på på hur många kolhydrater det kan finnas  - men ack och ve det finns till och med några kolhydrater i ägg...

Men nu är jag väl inte rättvis? Det är inte alls så. Man väljer bara smör istället för margarin och skär inte bort fettet från köttet och väljer bort spannmål och de mest kolhydratrika varorna. Ja - det är lätt att se överdrifterna eftersom de sticker en i ögonen.

Jag har förstått att det är många som anser sig vara sockerberoende som har funnit lösningen i den här dieten. De lider av ett sockersug som är svårt att bemästra och genom att undvika kolhydrater så försvinner sockersuget. Där känner jag en viss förståelse.

Idealtillståndet är att "vara i ketos" vilket innebär att kroppen måste använda ketoner som bränsle istället för glukos. Ketoner bildas genom nedbrytning av fett. Jag fick skrämselhicka eftersom jag endast hört talas om ketoner som något farligt i samband med diabetes, men ketonförgiftning är det tydligen bara diabetiker som kan få. Det innebär i alla fall en stor omställning för kroppen och det verkar inte vara smärtfritt att komma dit men väl där så är lyckan gjord anser man. Man går ned i vikt om man är överviktig och man mår bra och man kan äta så mycket fett man orkar.....

Själv kan jag inte se det som något naturligt att skippa kolhydrater och leva på så mycket fett. Men klart är att vi får i oss alldeles för mycket kolhydrater i dagens läge och vi har kanske svårt att klara av detta ofantliga utbud av godis och snacks och läsk och snabbmat. För där har vi väl i alla fall den stora boven - inte i kolhydraterna som sådana. Alla de här dieterna med olika regler och föreskrifter tar vi kanske till oss för att vi inte klarar av att orientera oss i välfärden och det stora utbud av varor som blir följden.