Idag är första dagen på resten av mitt liv, brukar man säga för att väcka livsandarna och det är lätt att få känslan av nystart i den här situationen, ännu lite starkare än en nyårsafton. Jag tittar ut i natten; några av de där ljusen som glimmar ska väl vara Musikens hus Jag kommenterade bussparkeringen, som ligger ganska nära, när jag pratade med fastighetsmäklaren men menade att annars är det en bra utsikt, man ser långt och brett ut över stan - Ja man får lyfta blicken sa han då. Det låter ju som en levnadsvisdom, nästan lite patetiskt banalt men ändå - lyfta sig lite över skiten....
Ska jag försöka fokusera mer på det viktiga och det intressanta här i livet? Det känns bättre att använda sig av de orden än det här att vara posssitiiiv, det blir liksom lite kravfyllt för en inbiten surpuppa eller är det kanske argbigga jag är. Och försöka ta tillvara nära och kära och ta till mig på djupet att de finns?
Hmmmmm......
