Värmlandskorv med bruna bönor och potatis. Den nyupphällda svagdrickan skummade nästan över i tillbringaren. Familjen åt middag under ackompanjemang av radions väderleksrapport. Mamma sprang omkring som vanligt och passade på alla. Men nu måste hon också äta; hon hade bråttom för det var möte i missionshuset under eftermiddagen. Som alltid på annandag jul hölls offergudstjänst för yttre missionen. Mamma och storasyster skulle vara där i förväg och värma upp lokalen. Jag och pojkarna stannade hemma
Pappa hade sagt tidigare att han inte orkade men nu hade han ändrat sig: "Jag kanske skulle följa med i alla fall. Vad ska jag ha på mig?" Mamma sa åt honom att ta fram kläderna själv, för nu hade hon inte tid. Jag stod och såg på när han klädde sig. Det var med möda han fick på sig skorna. Han var stel i kroppen och hade svårt att böja sig. Galoscherna klarade han inte alls utan bad mig om hjälp. Det var lite svårt för mig också men till slut kom de på och pappa gick i väg. Jag fick en konstig känsla, ville egentligen springa ut och se efter pappa men pojkarna ropade: "Ska du vara med och spela coronne?" Vi hade fått ett coronnespel i julklapp och det hade blivit helgens favoritsysselsättning.
Eftermiddagen gick fort och det dundrade ute på trappan. Oj, var klockan så mycket! Storasyster kom in och frågade var pappa var. "Han gick ju på möte" svarade vi. Hon trodde vi skojade Farbror skickades ut för att leta men kom hem utan resultat. Mamma gick in till grannen och lånade telefonen. Det kom en man med en hund som fick lukta på pappas tofflor. "Stackars krake" sa mamma.
En stund senare bultade det på dörren och en man kom in med trenchcoat och hatt. Han såg allvarlig ut: "Ja, vi har hittat honom" – tystnad – "Han är död" Mamma satte sig på en stol. Storasyster stod nere vid bordbänken. Pojkarna tittade ut från sovrumsdörren. Jag gick så nära intill mamma jag kunde. Den scenen kommer alltid att leva kvar i mitt minne....
