Får man vara svag? Nja det beror liksom på. Det är ju tur att det finns svaga som de starka kan få ta hand om så de får vara just starka och duktiga. I vårdsvängen och i undervisningen är det status att hjälpa och lyfta de svaga och visa sin empati och sitt engagemang men den svaga kollegan är bara ivägen. I de troendes församlingsliv är det riktigt tjusigt med kärleken till nästan – åtminstone i teorin. Kärleken till kollegan verkar det dock inte vara så helt med enligt t.ex. skriverier om svenska kyrkan. Det är just som vårdtagare eller elev eller som måltavla för ett budskap de svaga älskas och omhuldas och ännu bättre som potentiell kommersiell kund.
Skulle ”den svage” kunna vara en kompis??? Njae – tyvärr är det väl många som får nöja sig med professionell, instrumentell, kommersiell kärlek, fastän en enda riktig vän skulle betyda mer än alla psykologer och socialarbetare och ideologer i världen.
Skulle ”den svage” kunna vara en kompis??? Njae – tyvärr är det väl många som får nöja sig med professionell, instrumentell, kommersiell kärlek, fastän en enda riktig vän skulle betyda mer än alla psykologer och socialarbetare och ideologer i världen.
Författare brukar också älska de svaga. Det är berömvärt att lyfta fram de svaga och utsatta och stå på deras sida. Hur många gör det i verkligheten också månne?
Politiskt vill man ridderligt avhjälpa svaghet är lika med ”utanförskap” och alla ska ”vara med i gemenskapen” – stavas ”göra rätt för sig”.
- Jobba för fan - jag vill inte att mina skattepengar går till din försörjning men kom bara inte hit och fråga efter jobb!
- Jobba för fan - jag vill inte att mina skattepengar går till din försörjning men kom bara inte hit och fråga efter jobb!
Nu låtsas jag förstås att det går att dela upp människor i starka och svaga och veta vem som är vad. Vi agerar ofta som om det går i alla fall och placerar varandra i fack...
– och vi ser gärna till att var och en håller sig på plats.
– och vi ser gärna till att var och en håller sig på plats.
