söndag 30 oktober 2011

De erkänner i alla fall...


Alla som läser Expressen eller Aftonbladet mot bättre vetande räck upp en hand! Ja - ja - jag räcker upp handen också!

Expressen fick en mycket berättigad fråga om värdering av nyheter, vilket jag hoppas går att läsa på bilden ovan. Jag kunde inte hitta det här i nätupplagan. Leif Kasvi erkänner i alla fall att moralen sitter i att sälja - inget annat. Om det säljer att Anna Anka har råkat i gräl med några andra damer av hennes klass och överilat sig något och det bedöms sälja så är det en viktig nyhet, värdig första sidan! Sen försöker man göra det till något berömvärt att ha så stor "spännvidd" att man ibland snackar skit och en annan dag kan ta upp nyheter av större dignitet.

Att ändamålen helgar medlen har jag sett prov på så många gånger. Det spelar ingen som helst roll om rubrikens innehåll på tidningens första sida eller på löpsedeln håller vad den lovar. Ändå händer det ibland att jag går i fällan och jag törs inte lova att jag inte gör om det. I den här rubriken om Anna Anka, där råder ju en viss ärlighet i att det inte handlar om något annat än simpelt skvaller men ibland ger tidningen sken av att de har något intressant att komma med och det är ju något magiskt med de där svarta bokstäverna från en tidning - man går på det!

En gång medan jag ännu jobbade med undervisning och vi var inne på ämnet ätstörningar, stod det i en rubrik på en löpsedel - minns inte för vilken av kvällstidningarna - om att en idrottsman skulle lida av ätstörningar. Jag tyckte det var intressant eftersom det problemet oftast kopplas ihop med kvinnor. När jag väl hade köpt tidningen nämndes detta i förbifarten i en bisats inne i artikeln, inget som gav något kött på benen i diskussionen i klassen precis! Hur kan man sätta en rubrik för något som står i en bisats i en artikel? Om någon av mina elever hade gjort något sådant så hade det absolut dragit ned betyget på det skrivna alstret. Likaså om eleven hade skrivit som rubrik att någon "bröt ihop" och det sedan visade sig att den personen fick en tår i ögonvrån. Sådana absurda överdrifter utan grund enbart för att väcka ett intresse för något totalt ointressant stöter man på hur många gånger som helst.

Det är dock en sak att höja upp trivialiteter och skitsnack till "nyheten för dagen" och man kan fundera på hur journalister kan leva med sig själva i den hanteringen, så finns det ändå moraliska frågor av högre dignitet. Som t.ex. att anhöriga och barn till dem som drabbas av olyckor eller av medias drev jagas alla tider på dygnet och hur nyheter släpps och namn avslöjas innan man har tillräckligt kött på benen för att vara säker och hur media föregår utredningar och rättegångar och förstör förutsättningar för en objektiv hantering av ärendet och kan förstöra livet för den som blir oskyldigt utpekad.

Tänk om medias och speciellt kvällspressens representanter hade ett samvete - ja då skulle de antagligen inte överleva.