Jag känner mig dämpad och påverkad av det som hänt i vår huvudstad. Hur kan någon ta en lastbil och med berått mod bara köra rakt in i en folkmassa? Jag orkar inte tänka tanken ut när någon får de tunga hjulen över sig och blir mosad. Skräcken och paniken runt omkring. De anhörigas förtvivlan och sorg när det står klart att någon drabbats...
Såklart det påverkar att det kommer nära oss. Vi får markeringar på Facebook från vänner som är i säkerhet. En vän har en anhörig som har skadats.
Att risken för sådana här handlingar finns har vi dock vetat länge och liknande och värre dåd har hänt i Europa. Jag var nog mer chockerad av terrordåden i Paris då folk mejades ned i en konsertlokal och det hände olika saker i olika delar av staden. Breiviks dåd i Norge var också något som påverkade mig mycket starkt, att så kallt och beräknande förbereda sig för att rikta in sig på unga människor. Jag är självklart berörd nu också men inte chockerad och förvånad.
Det har hänt dödsolyckor med fler offer men det är förstås naturligt att vi reagerar starkare när det finns en ond vilja bakom det som sker.
Inte ens för trettio år sedan kunde jag dela den naiva förvåningen över att Palme sköts på öppen gata och delta i tanken att Sverige "förlorade sin oskuld". Jag har alltid vetat att sånt som sker ute i världen kan hända här också. Det kan kanske ha sina fördelar att vara lite dysterkvist och pessimist när det värsta händer.
Jag satt just och funderade på ett inlägg som var lite mer på ett individuellt och personligt plan och fick dåligt samvete för att inte vara mer samhällstillvänd i dagar som dessa. På TV läggs alla andra program åt sidan och det är det aktuella terrordådet i Stockholm som dryftas så då lägger jag också det ämnet åt sidan så länge och funderar över det som hänt.
Samtidigt funderar jag på om personer som utför såna gärningar är värda den uppmärksamhet de får.
Ju mer det uppmärksammas offentligt desto mer har gärningen uppnått sitt syfte. Vi har förstås ett behov av att bearbeta det som sker och för många kan det bli en del av bearbetningen att lyssna på nyheter och reportage och offentliga samtal om det inträffade. De som bor i Stockholm kan ta sig till platsen och markera sitt engagemang. Man kan och ska inte förhindra det offentliga samtalet.... men hur ska det ske utan att media blir ett redskap i ondskans händer?
