Jag har förlorat mig lite i fotomanipulation. Frågan är varför man nu ska sitta och peta med en penna eller en pensel? Detta är den ursprungliga bilden, en kustbild från Skottland.
Här har jag gjort färgerna och kontrasterna mer intensiva. Det blir lite gladare. man upplever verkligen att solen skiner.
Men livet är inte bara solsken - det finns moln och dåligt väder också.
Förresten, vad sägs om en romantisk månskenspromenad vid stranden?
Genom ett enkelt klick kan jag få fotot att se ut som en skiss med kol.
Puh, dessa två bilder vill bara inte sära på sig :-( men den översta ska föreställa en akvarell och den nedersta en målning i olja eller akryl där man använt palettkniv.
Så kan man också få det att se ut som om man målat med sprayfärger.
Till slut kan man busa till det lite hur man vill och leka lite respektlöst - här har vi hela havet stormar! Och det finns många fler finesser att utforska.
Visst är det kul att leka med alla dessa effekter men inte kan det ge samma tillfredställelse som att kämpa med sin pensel och se hur något växer fram ur ens händer istället för att få fram finesser med ett litet klick. Snabbt och lätt men var finns själen? Och det är inte alltd det går så snabbt. Datorer kan verkligen vara stressande när det inte fungerar, man klickar och klickar och inget blir som man tänkt sig. (Jag svor några gånger innan jag gav mig inför ödet och struntade i att försöka få isär bilderna ovan t.ex.) Men det är väl lite symtomatiskt för vårt stressade quickfix-samhälle att det är vild aktivitet i olika fotogrupper på Facebook men det är lite svårare att få folk att hänga i med lite vanligt traditionellt skapande med penna eller pensel..
