När jag var barn var det en period då det blev prinsessor för hela slanten. Snett från sidan, volang på volang och händerna bakom ryggen för de var så svåra att rita; samma stuk på alltihop. Ovanstående är ett försök att rekonstruera en sådan teckning. Jag har inte en teckning kvar från min barndom - jag som satt hela dagar och ritade.
Kopplingen mellan sagans värld och verklighetens värld var nog inte så stor utan det var från sagorna jag hämtade min inspiration,fastän nuvarande kungens systrar väl var i fokus för medias intresse då. En prinsessa var sinnebilden för en vacker flicka/kvinna, något att drömma om som liten flicka, speciellt innan barbiedockan hade gjort entré. Men prinsessdrömmen har ändå levt vidare vid sidan av Barbie.
En alldeles riktig prinsessa har precis kommit till världen och visst tittade jag på bilderna i tidningen idag och visst gläds jag med Victoria och Daniel som man på något vis tycker att man känner. Men är det alldeles på riktigt? Det verkar som många vill ha en sagovärld, ett skådespel i verkligheten så att prinsessor finns nästan på riktigt.
Sedan jag blivit vuxen har jag dock upplevt kungahuset som något overkligt och konstigt. En vanlig kommentar när jag velat ifrågasätta det är att det nog handlar om avundsjuka. Jag undrar om den person existerar som är avundsjuk på kungligheterna - den personen skulle jag vilja se på riktigt och höra hur hen tänker och känner.
