Kliver inte på tåget...

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-sager-inte-barnens-kon

Jag gillar pronomenet "hen"och har börjat använda det ibland, mycket praktiskt istället för krångliga konstruktioner som "han eller hon" eller "vederbörande" när man inte vet kön och inte vill ta för givet kön i ett mans- eller kvinnodominerande yrke men kön är för mig framförallt biologiskt och varför skulle jag förneka eller gömma det jag har mellan benen och varför skulle man hymla om eller förneka barnens kön?

 Kön är och kommer alltid att vara viktigt för oss. Det spelar en djupt existentiell roll i våra liv och är det verkligen något vi ska fly från? Det är en helt annan sak att ställa upp på traditionella könsroller. Det luktar fanatism att ge könsneutrala namn och gömma könstillhörigheten. Nix, kliver inte på det nya tåget - sitter nog kvar på perrongen och lägger pannan i djupa veck och funderar ett bra tag till. Finns det inget annat tåg jag kan ta, där jag kan vara stolt över att vara kvinna fast utseendet inte är mitt primära trumfkort och jag inte kan gå på höga klackar........ ?