Vi kan inte göra alla djur till veganer/vegetarianer även om det finns de som försöker göra sin katt till vegetarian - är det etiskt? Vi kan inte undvika att döda levande varelser. När jag ser veganer diskutera så kan man innefatta allt fram till minsta småkryp i sin empati. Frågan är om de kan äta penicillin med gott samvete... Man kan hävda att det inte är självklart att prioritera en människa framför ett djur om det handlar om en livsfarlig situation, som t.ex. en brand, för båda har lika självklar rätt till livet.
Det är inte lätt att vara människa. Vi har ett medvetande och vi kan reflektera över tillvaron och vad vi gör. De som tycker det är alltför jobbigt att hantera och acceptera livets villkor och att vi faktiskt i viss mån måste ta ansvar för liv och icke-liv, kan göra det lätt för sig genom att hävda att ett dagen-efter-piller är mord, att det är mord om man låter en 12-årig flicka som blivit våldtagen ta abort (ja - det finns faktiskt de som hävdar det) och visst finns det en viss logik i att redan i det lilla embryot så finns det en DNA-programmering till en unik individ. Och att kvinnorna har rätt till ett liv har låg prioritet bland den typen av ideologer. Som vuxna tar vi hela tiden ansvar för liv eller icke-liv. Vi hindrar liv att komma till även genom att hindra befruktning och genom att inte alls utsätta oss för risken/chansen till att ge upphov till ett nytt liv.
Är inte också detta att göra det lätt för sig att skuldbelägga allt dödande för att äta? Biologiskt sett så är vi allätare och den mest fullödiga kosten med alla nödvändiga näringsämnen får man av blandad kost. Alla människor är inte heller lika utan en del kanske mår bättre av en typ av kost medan andra fungerar bättre med något annat. Jag tycker att abort inte är en lättvindig fråga men sparkar bakut när fanatiker drar det etiska problemet till sin spets på ett absurt sätt. Det är inte heller problemfritt hur vi hanterar djur men det går för långt att likställa djur med människor och kalla det att mörda om det så handlar om en mygga, nästintill i alla fall ;-)
Jag har också mött inställningen att det är ett hån att hävda att man ska hantera sina slaktdjur på ett bra sätt och låta dem ha ett så bra liv som möjligt medan de lever, när ändå avsikten är att döda dem. Tydligen uppfattas det som likgiltigt hur man behandlar djur om man inte delar deras uppfattningar till 100 procent. jag skulle alltså inte bli mindre dömd i vissa kretsar om jag levde ut mina sadistiska, tyranniska lustar på dessa djur till max. Man kan då fråga sig vad som verkligen är drivkraften bakom sådana engagemang. Är det djuren det handlar om eller i grunden den egna personen, en rädsla för livet och döden och ansvaret?
Djuren i relation till människan skulle leva i rena paradiset jämfört med nu om allt dödande av djur och allt deras lidande enbart handlade om behov av föda.
