Texter - jag har så många texter i mitt huvud - till ingen nytta känns det som. Varför kunde jag inte få in fler andra texter i mitt huvud medan jag var ung och receptiv?
En del texter som har sjungits med allvar kan jag nu se som djup ironi.
Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.
"Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst" är en sån där strof som hänger kvar. Ett stilla barnahjärta - ska man ha det? Är barns hjärtan så stilla? Ett barn är fullt av liv och fullt av nyfikenhet på livet och fullt av egen vilja om det får lov att ha det..... Det kuvade barnets hjärta är kanske stilla.... Ja - det är vad texten handlar om - ett kuvat hjärta. Det är vad religion ofta går ut på att kuva sitt jag...
Sen kan man ju önska en annan sorts stillhet. En stillad oro eller vrede till förmån för mer lugn och glädje. Att kunna slänga oförrätter och se bort från det mörka och ägna sin energi åt något mer positivt. Men det är ju inte vad den sången handlar om - snarare att man ska krossa sina egna drömmar i livet till förmån för något annat hinsides.
Jag hittade sången inspelad av Frank Mangs. Hans väckelsemöten kommer jag ihåg från min barn- och ungdom. Det hände att han hälsade på missionsförsamlingen i min hemstad. Han passar nog bra in i den tolkningen av den kristna tron. Som jag minns honom kändes han väldigt allvarstyngd.
https://www.youtube.com/watch?v=ApHXLakGFDU
(Man kan kopiera adressen om det inte går att klicka)
