Den handlar om nödåren 1867 - 1869 och följderna av dem.
Boken ger en inblick hur det var de åren och ger en inlevelse som ger en känsla av att man läser en roman. Nog har man hört att det varit nödår och svält utan att det direkt har tagit tag i känslan - mer som ett konstaterande bara. Känslan behöver konkretisering och en del fokus på individer för att hänga med. Såna är de flesta av oss.
Det första året var det främst Norrland som drabbades. En sen vår och en kall sommar med frost i juli! När folk vädjade om hjälp uppehöll sig makthavarna med diskussioner om huruvida det var bra att hjälpa. Det ansågs inte bra att få något utan motprestation så det skapades sysselsättningar som ibland inte var så meningsfulla bara för att ingen skulle få något gratis. Diskussionerna känns igen. En del fick lån som skulle betalas tillbaka vilket gjorde det svårt att komma ifatt ekonomiskt när läget blev bättre...
Inte självklart att hjälpa - det är högerns inställning som fortfarande gäller. Man anser väl att man måste räkna med ett visst svinn...Samma resonemang förs idag fast de människorna är lite längre bort. Nu handlar det om såna där som vi "importerar" och de som från andra europeiska länder och tigger på gatorna. Nu är det bra med hjälp bara det blir till våra egna.
De nästkommande åren drabbades hela Sverige av problemen. Sommaren 1868 blev varm och torr och det blev missväxt. Den kan jämföras med sommaren 2018, 150 år senare, som hade drabbat likadant om vi inte hade haft det samhälle vi har idag med tillgång till en massa importerade varor.
Emigrationen är ett ämne som tas upp i samband med detta och utvecklingen efter de här svåra åren.
Författaren tar hål på myten om att lidandet förädlar människan. Mängden kriminalitet och våld ökade i samband med de här åren. Också den positiva utvecklingen tas upp. Industrialiseringen tog fart på 1870-talet och kampen för jämlikhet och ett samhälle där ingen skulle behöva gå under av svält.
Det var absurt att läsa om den hjälp som kom förknippad med villkor och för sent medan maktens människor diskuterade principfrågor och kungen (Karl XV) levde sitt utsvävande liv...
Jag försöker tänka när det var. Märkligt att ju äldre man blir desto mer krymper avstånden till det förflutna. Jag kommer fram till att mina föräldrars far- och morföräldrar levde rimligen vid den tiden.
Hur var deras upplevelser av de svåra åren?
Det är mycket man skulle kunna ta upp och reflektera över med anledning av boken men läs den istället och dela min upplevelse på det sättet.
