Jag börjar längta alltmer efter att fly verkligheten, i bilden alltså - att släppa loss. Men verkligheten finns där ändå - antar att det inte undgår någon att bilden är naturinspirerad. Och nog måste jag planera och fundera och skissa lite prövande med kritor innan jag börjar även om det färdigt resultatet inte blir helt efter planerna. Men det är lite läskigt att bli mer abstrakt. Hur vet man om man har lyckats med något abstrakt? Vilka är kriterierna för om det är bra eller dåligt? Men man ska ju inte vara så prestationsinriktad - bara ha kul...
Det är lite svårt att förstå dem som bara börjar måla och får se vad det blir. Det blir absolut ingenting när jag själv försöker. Och jag jobbar i ultrarapid. Men jag lyssnade på en föreläsning av en konstnär Jan Svenungsson i Bror Hjorts hus tidigare i år. Och han berättade hur en målning kunde få stå ganska länge och så bestämde han sig till slut för nästa grej på tavlan och så stod den ett tag till innan nästa detalj kom till. Allting var tvungen att mogna fram. Så man kan vara en riktig konstnär och jobba långsamt också. Får trösta mig med det.
