Målandet har stått stilla i ett år men nu är jag på´t igen. Det värsta är ju att komma på ett motiv. Jag mjukstartade lite på en pappbit - bilden på en soluppgång nedan, men sen kändes det trögt. Jag har ju alltid såna krav på att hitta Motivet med stort M! Så nu gjorde jag en riktigt genomtråkig bild bara för att djävlas med mig själv. Lite träning blir det ju på att hantera sommarspenaten.
Motivet är hämtat från den stängda "Vindbron" vid Kungsängen i Uppsala. Jag promenerade dit för jag tänkte att den kanske skulle kunna utgöra något bra motiv men jag tyckte att det var allmänt för igenväxt och stökigt för att inspirera.
Motivet är hämtat från den stängda "Vindbron" vid Kungsängen i Uppsala. Jag promenerade dit för jag tänkte att den kanske skulle kunna utgöra något bra motiv men jag tyckte att det var allmänt för igenväxt och stökigt för att inspirera.
Men det är ju så det blir när man stänger broar. Det blir igenväxt och tråkigt och det blir svårare att återställa för varje år som går. Så därför är det bäst att börja måla trots att man inte hittar Motivet!
Hur många broar har man stängt i sitt liv? Bara genom ett ord? Ibland var det nödvändigt men inte alltid. Vad är det som hindrar att man lämnar bron öppen och därmed möjligheterna till kommunikation även om man inte utnyttjar bron precis nu?
Samhällsklimatet hårdnar och jag har en känsla av att många stänger broar med tunga betonggrisar och svårforcerade bommar. Det finns många dimensioner att filosofera över när det gäller stängda broar....
Hur många broar har man stängt i sitt liv? Bara genom ett ord? Ibland var det nödvändigt men inte alltid. Vad är det som hindrar att man lämnar bron öppen och därmed möjligheterna till kommunikation även om man inte utnyttjar bron precis nu?
Samhällsklimatet hårdnar och jag har en känsla av att många stänger broar med tunga betonggrisar och svårforcerade bommar. Det finns många dimensioner att filosofera över när det gäller stängda broar....
