Visst kikar jag lite ibland. Jag är ju lite nyfiken på personerna i skådespelet om man nu kan uppfatta något av dem. Och lite kul är det att se de gamla hagasessorna som var i giftasåldern när jag var barn och ung, hur de nu ser ut när de går på brorsbarnets bröllop.
Men ju äldre jag blir desto mer absurt och pinsamt tycker jag det är med kungahuset, en kvarleva av ett odemokratiskt system. Historien och traditionen pekar många på men ska det finnas människor som är infångade i ett museum med regler för sina liv som inte gäller för andra i samhället? Den självklara rätten att själv välja partner finns inte även om tiden har tvingat fram en större generositet, och religionsfrihet finns inte heller. Människor i guldbur. Men det är ju inte säkert att de tycker synd om sig själva för det. Representera Sverige och göra goodwill och främja handel. Kan inte det göras under mer tidsenliga former?
Media har engagerat sig mycket i detta unga brudpar. Stora delar av bröllopsdagen och kvällen ägnar sig Public Service åt detta TV-folket är festklädda och alla verkar vara superrojalistiska. Är man inte det får man nog inte visa det den här dagen. Folk söker sig till slottet och dess omgivningar för att se en glimt av brudparet fast vi i TV får nog se desto mer. men jag har nog svårt att tycka att deras bröllopslycka angår mig och oss alla i dessa proportioner. Man behöver något positivt i den här världen med så mycket elände tycker några. Mer angår det mig att en ung kvinna hittas mördad mitt i bröllopsyran, en kvinna som aldrig får chansen att fira bröllop och skapa sig en framtid. Det positiva bland vanligt folk vill jag se och höra mer av, har svårt att identifiera mig med den overkliga överklasslyckan.
Men om min dotter skulle bestämma sig för att ställa till med bröllop en vacker dag; då blir det märkvärdigt - det vill jag lova.
