Rätt vad det är kommer man in i diskussioner om mat näringsmässigt, hälsomässigt, miljömässigt eller etiskt och ofta väldigt moraliserande på ett sätt som ger samma vibbar som religiös fundamentalism. Jag har haft flera fb-vänner som varit starkt missionerande för vegankost och stött på den propagandan på flera olika sätt. Det finns en avart av den som jag kallar vulgärpropaganda.
Vulgärpropagandan kännetecknas av enkla svartvita budskap. Antiintellektuell utan hänsyn till intellektuell hederlighet, ibland utan djupare kunskaper om kost och om hur människor fungerar eftersom det inte alltid är kostfrågor som står i fokus utan en etisk lära och då är man inte intresserad av att diskutera kosten i sig utan det är "Go vegan" som gäller.
Kostens populism kanske.... men i ärlighetens namn kanske det finns fler kost-missionärer som kan beskrivas så som t.ex en del LCHF-fantaster fastän de ofta står i ett motsatsförhållande till veganismen även om det sägs att man kan äta enligt LCHF och vara vegetarian.Den som i huvudsak äter veganskt/vegetariskt eller någon annan typ av diet av hälsoskäl måste rimligen ha fördjupat sig i kostfrågorna i sig.
En stor arrogant lögn är att det är lätt att gå över till vegansk kost eller att byta kosttraditioner överhuvudtaget. Att byta kosthållning för allätare med stort inslag av animaliska produkter till vegansk kost är att byta matkultur. Vulgärpropagandan brukar påskina att man äter kött bara för att man tycker det är gott och man vill inte avstå av ren egoism och bortskämdhet och att man dessutom saknar empati och inte alls bryr sig om djur.
Frågan är då vad det innebär att leva i en matkultur - vilka kunskaper kräver eller ger den? Vad ger den mig utöver vad jag tycker smakar gott eller inte? Kanske de mest aggressiva propagandisterna inte har så stora hushåll att ansvara för? Ibland kanske bara sig själv. Annars kanske man blir lite mer ödmjuk. Att byta matkultur kräver att man får resten av sitt hushåll med sig om man inte ska tvingas laga olika rätter till varje måltid.
En matkultur ger en sammansatt kost som man har med sig från barndomen. Man behöver inte plugga näringslära utan följer man traditionen funkar det hyfsat. Man vet vad man brukar ge små barn.
Man vet vad som fungerar när man är sjuk, när man är dålig i magen.
Man har också en tradition att följa vid de stora helgerna som jul, påsk och midsommar och man vet ungefär vad man kan bjuda på när man vill samla släkt och vänner och ha en fest i olika sammanhang.
När man går över till en annan matkultur står man utan allt detta och måste börja om från början. Det man har fått automatiskt genom modersmjölken kräver nu studier och engagemang för att man inte ska begå misstag och t.ex. ge växande barn otillräckligt med näring. Den sociala samvaron blir mer komplicerad om man inte kan tänka sig att kompromissa med någonting när man är bortbjuden t.ex.
Mat handlar inte bara om smak - den ger en känsla i kroppen och man mår olika beroende av det man äter. För en del kan en radikal förändring av kosten innebära en ganska jobbig omställning. Vi är olika, har olika kroppar med olika behov. Och den kost man är uppväxt med och levt med länge sitter djupt i både kropp och själ. Jag har flera ungdomsvänner som levt vegetariskt men som jag nu tror har släppt på principerna....
I Platons idévärld kopplas det sanna ihop med det goda och sköna och det påverkar nog våra tankar än i dag. Är något moraliskt gott eller vackert så tror man att det är automatiskt sant och nyttigt för allting. Det är dock inte alls självklart att om det är moraliskt gott att avstå från att döda djur att den veganska kosten också alltid och i alla lägen är det perfekta för kroppen eller ens för miljön. Är man intellektuellt hederlig borde man hålla isär dessa begrepp och undersöka saker förutsättningslöst. Man borde också förutsättningslöst lära känna människor och inte bedöma dem utifrån sin ideologi och sina egna känslor.
Detta är ingen propaganda för eller emot någon kost - snarare för en tolerans och större förståelse för andra som inte delar ens värderingar. Fördjupar man de insikterna kanske man till och med blir duktigare i att propagera för sin sak för då blir man mindre dömande och mer ärlig. Själv gillar jag omväxling i kosten och lagar gärna vegetariskt då och då men flexitarian lär jag nog förbli.
Och jag tror människan i stort kommer att fortsätta vara allätare så det bästa är att acceptera och respektera varandra även om en del uttryckligen säger att de inte kan respektera mig för att jag inte till fullo delar deras värderingar.
Nu har jag här riktat in mig på kosten och inte skrivit mycket om vårt förhållande till djuren. Det är en annan fråga. Men om jag skulle uppleva det så att helstekt gris och helstekt babys i princip är samma sak - då skulle jag bli vegan på studs.... Men det finns mycket att göra för att djur ska få det bättre som alla borde kunna ställa upp på: Ha stora krav på djurhållning och låta animaliska produkter får kosta vad det kostar. Då skulle automatiskt köttkonsumtionen gå ned.
