Jag har läst Spökindustrin, En bluffmakares bekännelser, ett reportage av Alexander Bygdén. Författaren har blivit intervjuad i olika program i TV och jag blev nyfiken och skickade efter boken. Man märker ju att olika new-age-fenomen drar till sig ett ökande intresse - kanske som ett substitut för de krympande kristna församlingarna?
Författaren har inte gått in för att motbevisa spökens existens utan för att bevisa hur lätt det är att lura människor, hur lätt vi låter oss luras. En bra utgångspunkt eftersom det som inte tillhör vetenskapens domäner vare sig går att bevisa eller motbevisa. Han visar hur lätt han kunde ta sig fram. Han fejkade en seans och vid en utvärdering som publiken fick göra efter seansen så blev han trodd av 75% av publiken. (Min personliga gissning är att skillnaden inte skulle vara så stor för ett etablerat medium.) Jag ska inte räkna upp allt för då kanske jag förtar läsupplevelsen för den som vill läsa den. Det är en tunn och lätt- och snabbläst bok.
Det mest anmärkningsvärda i sammanhanget som borde väcka tvivel hos den troende är att inte heller etablerade medier genomskådade honom så om han inte hade haft så känsligt samvete så hade han ganska lätt en karriär som medium framför sig. Porten stod öppen men han drog sig tillbaka. Att det är lätt att wallraffa i den här världen utan att bli avslöjad har flera tv-reportage tidigare visat. En värld där godtrogenheten verkligen firar triumfer.
Det framgick också med tydlighet hur mycket pengar det ligger i branschen. Den stora frågan är varför så många väljer att göda den. Varför är lögnen och utnyttjande av folks känslor i det här sammanhanget inte mer provocerande för människor?
Min sensmoral: Tro och tänk vad du vill men håll i plånboken! Låt alla som vill dig något ta kontakt direkt - levande eller döda. ;-)
