Därför det heter ålderDOMen?

Det är bara att inse att man börjar bli gammal – men bara börjar väl (?)   

Jag har alltid funderat över och analyserat sånt som hänt mig i livet och har ofta varit mer upptagen av dem eller det som har gjort mig illa men nu börjar det poppa upp en hel del episoder och situationer som gnager i själen och som ibland får groteska proportioner och ger mig dåligt samvete. Sånt som inget är att göra åt nu och som det bara är självplågeri att lägga ned energi på.  Jag talade med en gammal väninna häromdagen och vi skrattade igenkännande åt fenomenet.

Jag vet ju också av erfarenhet att våra historieskrivningar, våra upplevelser av saker och ting, kan vara väldigt olika. När jag någon gång har drabbats av ånger inom rimlig tid och tagit upp det med en person har man kanske fått en mycket förvånad reaktion tillbaka. Säkert föreligger det motsatta förhållandet att någon går och har minnen av vad jag sagt eller gjort som jag inte har en aning om.

Så ofta är det ett meningslöst projekt att grubbla över det som varit. Finns det något reellt att ta tag i och det finns möjligheter att ta upp det med den det berör så tror jag att det kan vara bra – annars återstår inget annat än att lämna det förflutna ifred.

Tanken slog mig att det kanske är någon gammal gubbe för mycket länge sen som hittat på det där med domens dag. Självklart är det en gubbe för gummornas tankar fick väl ingen genomslagskraft. Det är ålderDOMen som är domens dag, då livet ofta spelar revy för oss.