Idag har jag kollat min pacemaker och jag har inte haft något flimmer sen senaste kollen och lite till, alltså inte på drygt 15 månader! Det enda som registrerades var några fyra-sekunders rusningar. Detta kan medföra att jag slipper "råttgiftet" Waran också.
Det är inte länge som man har kunnat göra kateterablationer. I Sverige började man med sådana behandlingar 2001. Metoden har funnits sedan slutet av 1980-talet. Det är ju inte helt säkert att det lyckas, framförallt inte första gången. Det känns verkligen som en förmån att ha fått tillgång till denna behandling som tydligen blev en lyckträff för mig. Jag mådde pyton av olika antiarytmika, som dessutom inte hjälpte, och de här svängningarna mellan flimmerperioder och vanlig sinusrytm. Någon gång fick jag "trösten" att jag skulle må bättre när det blev kroniskt men hade lite svårt att ta till mig en sådan tröst.
Hade jag fått den här behandlingen omedelbart hade jag kanske kunnat vara kvar i arbetslivet något år till, men man ska ha prövat alla mediciner först. Nu har jag pensionsåldern inne. http://www.formaksflimmer.com/behandling/ablation
Jag fick beskedet och gick hem från sjukhuset igenom Stadsträdgården med mina funderingar och förhoppningar om att resultatet ska stå sig. En börda mindre i så fall även om jag har en till "påle i köttet" som en viss Paulus lär ha uttryckt det. Men det räcker ju med att Herr Sjögren bråkar med mig i varierande grad och dämpar tempot avsevärt.
Det var en ljuvlig promenad, lagom varmt och en vacker miljö. Vid sommarkafét "Gula villan" såg jag att ett gammalt träd har gjorts om till skulptur och på det viset fått ett nytt liv. Kan jag som pensionär få en tid att fungera någorlunda och känna att jag lever och fortsätta utveckla mitt måleri? Kan ett gammalt träd bli en skulptur kanske en gammal kvinna kan .......?
