Men det är ju inget nytt. jag har konfronterats med problemet tidigare. När jag var kristen var jag ganska låst i mina tankegångar och dubbel. Jag var tvungen att tänka efter vad man som kristen borde säga i olika situationer. Nu när jag är humanist anser nog en del att jag borde tänka efter vad jag ska säga i egenskap av en sådan. Vid ett tillfälle blev jag tillrättavisad och fick sidhänvisningar till Hedenius skrifter, vilka tydligen har blivit "den heliga skrift" för en del äldre humanister i varje fall.
Nu går debattens vågor höga om invandring och eftersom vi genom den har fått andra religioner närmare inpå knuten, främst islam, så blir det många och känsloladdade diskussioner omkring detta. Är man antirasist så förväntas man hålla inne med religionskritik och man ska inte säga ett ont ord om islam eller dess olika uttryckssätt.
De invandringskritiska vill att man kritiserar islam och bara islam. Att jämföra och ge perspektiv är att förneka eller förminska problem. Jojo - nu gjorde jag mig själv skyldig till att formulera mig i idépaket - hjälp - hur kommer man loss??!
Vi är så rädda för varandra och varandras förväntade idépaket. Någon vägrar läsa en text för att den är skriven av en socialist eller en SD-politiker eller någon annan. Inte kan man hålla med om något som en sverigedemokrat säger även om det handlar om att hen gillar köttbullar!?
Utökar vi pakettänkandet till olika etniska grupper och olika kulturer då hamnar vi farligt nära rasismen och det riskerar få samma konsekvenser som rasismen...
Varför kan vi inte lära oss se den enskilda människan och ge individen ansvar?
Även om nio filmstjärnor av tio använder Lux så kan man inte ta för givet att Roger Moore gör det.
