Handlar rädslan för att diskutera moral om att många fortfarande kopplar ihop religion och moral? Den religiösa moralen säger att vi ska göra si eller så för att gud säger det och ifrågasätter man kanske man får höra att man inte ska tro att man är klokare än gud : Guds tankar är högre ån våra. Speciellt vi som har uppnått mogen ålder har ju fått oss en del kristna syndakataloger till livs. Man möttes mest av känslomässig indignation inför "synder" med hänvisning till guds vilja. . Muslimerna har sin syndakatalog, där en hel del påminner om sådant som var aktuellt i den kristna världen tidigare. I båda religionerna har alltid denna moral begränsat kvinnors liv mer än männens.
Än i dag verkar den uppfattningen leva kvar även hos icke troende att moral är beroende av religion. Och det är ju en stor missuppfattning. En moralkod uppstår alltid i ett samhälle, uttalad eller outtalad. jag anser att en uttalad moralkod är sundare än en outtalad på alla sätt. Min första tid som "avfälling" kände jag mig lite desorienterad och trodde att alla icke kristna var fria människor men märkte att man sprang på en massa: "Så gör man bara inte" fast det var sånt som inte hade någon som helst motivering. Då kände jag ett litet förakt och tyckte att de kristna i alla fall hade någon form av förklaring även om den var i mina ögon oacceptabel.
Vad kan då vara viktigare än att diskutera etiska frågor utifrån vilken effekt olika handlingar kan tänkas ha? Går inte moral ut på att människor ska kunna leva ihop på ett bra sätt utan att göra varandra illa och helst göra varandra positivt gott.? Än mer komplicerat och viktigt att diskutera blir det ju i dessa tider när vi i högre utsträckning konfronteras med olika kulturer och olika värdesystem.
Än i dag verkar den uppfattningen leva kvar även hos icke troende att moral är beroende av religion. Och det är ju en stor missuppfattning. En moralkod uppstår alltid i ett samhälle, uttalad eller outtalad. jag anser att en uttalad moralkod är sundare än en outtalad på alla sätt. Min första tid som "avfälling" kände jag mig lite desorienterad och trodde att alla icke kristna var fria människor men märkte att man sprang på en massa: "Så gör man bara inte" fast det var sånt som inte hade någon som helst motivering. Då kände jag ett litet förakt och tyckte att de kristna i alla fall hade någon form av förklaring även om den var i mina ögon oacceptabel.
Vad kan då vara viktigare än att diskutera etiska frågor utifrån vilken effekt olika handlingar kan tänkas ha? Går inte moral ut på att människor ska kunna leva ihop på ett bra sätt utan att göra varandra illa och helst göra varandra positivt gott.? Än mer komplicerat och viktigt att diskutera blir det ju i dessa tider när vi i högre utsträckning konfronteras med olika kulturer och olika värdesystem.
Det händer att jag blir kallad moralist när jag diskuterar moral och det är jag kanske. Moral och politik liknar varandra på det sättet att båda bygger på värderingar och vad man tror är bra för samhället och människorna, men att diskutera politik är mer accepterat - ingen tror att man inte får tänka som man vill för att någon hävdar sin politiska uppfattning utan det är naturligt att åsikter bryts mot varandra. Varför kan man inte ta det lika naturligt i moralfrågor?
