Jag lämnar inte min skog verkar det som. Det är väl där jag hör hemma och visst är det vackert i skogen. Detta spel mellan ljus och skugga som uppstår i lövverk och mellan trädstammar när solen skiner har alltid fascinerat mig. Men ibland blir jag trött på mig själv och mina motivval eftersom det alltid blir en massa detaljer att grotta ned sig i. Hur vore det med öppna landskap - stora fält och vatten? Men det kräver nog sitt på sitt sätt.
Först kommer glädjen att ha kommit på ett motiv. Sen kommer det en en hel del trist jobb och man tycker det är lite jobbigt. När man känner att det börjar ta form och man ser något i bilden som känns bra kommer glädjen tillbaka.
Jag tycker det är kul att försöka skapa struktur av färgen. Min specialité är trädstammar. Det både ser ut och känns som bark på bilden Det stör mig lite att bilden ser blåare ut i datorn än den är i verkligheten. Jag har lagt märke till att om jag använder mig av en del blått i mina färgblandningar så förstärks den färgen på skärmen. Men håll till godo i alla fall! :-)