Moralist - javisst!

 

 

Handlar rädslan för att diskutera moral om att många fortfarande kopplar ihop religion och moral? Den religiösa moralen säger att vi ska göra si eller så för att gud säger det och ifrågasätter man kanske man får höra att man inte ska tro att man är klokare än gud : Guds tankar är högre ån våra. Speciellt vi som har uppnått mogen ålder har ju fått oss en del kristna syndakataloger till livs. Man möttes mest av känslomässig indignation inför "synder" med hänvisning till guds vilja. . Muslimerna har sin syndakatalog, där en hel del påminner om sådant som var aktuellt i den kristna världen tidigare. I båda religionerna har alltid denna moral begränsat kvinnors liv mer än männens.

Än i dag verkar den uppfattningen leva kvar även hos icke troende att moral är beroende av religion. Och det är ju en stor missuppfattning. En moralkod uppstår alltid i ett samhälle, uttalad eller outtalad. jag anser att en uttalad moralkod är sundare än en outtalad på alla sätt. Min första tid som "avfälling" kände jag mig lite desorienterad och trodde att alla icke kristna var fria människor men märkte att man sprang på en massa: "Så gör man bara inte" fast det var sånt som inte hade någon som helst motivering. Då kände jag ett litet förakt och tyckte att de kristna i alla fall hade någon form av förklaring även om den var i mina ögon oacceptabel.

Vad kan då vara viktigare än att diskutera etiska frågor utifrån vilken effekt olika handlingar kan tänkas ha? Går inte moral ut på att människor ska kunna leva ihop på ett bra sätt utan att göra varandra illa och helst göra varandra positivt gott.? Än mer komplicerat och viktigt att diskutera blir det ju i dessa tider när vi i högre utsträckning konfronteras med olika kulturer och olika värdesystem.

 

Det händer att jag blir kallad moralist när jag diskuterar moral och det är jag kanske. Moral och politik liknar varandra på det sättet att båda bygger på värderingar och vad man tror är bra för samhället och människorna, men att diskutera politik är mer accepterat - ingen tror att man inte får tänka som man vill för att någon hävdar sin politiska uppfattning utan det är naturligt att åsikter bryts mot varandra. Varför kan man inte ta det lika naturligt i moralfrågor?

De andra djuren....

 (Alla foton från http://www.fotoakuten.se/)

Hur förhåller vi oss till djuren eller våra meddjur om vi ska vara biologiskt korrekta?
Jag har tidigare skrivit ett inlägg: http://v-ollaiver.blogspot.se/2011/10/en-tyst-minut-for-flaskkotletten.html

Det är bra att vi börjar intressera oss mer i etiska frågor kring vårt förhållande till djuren - även om det är först och främst är humanist jag är, inte "djurist". Men kan vi gå så långt så vi kan försvara våld i samband med att värna om djuren? Är problemen att likställa med stenade kvinnor, med tortyr, våldtäkter, dödande och lemlästande av människor - massvält? Är man en hjälte när man vandaliserar en djuruppfödares ägor och släpper ut minkar, hotar ägaren med familj och släpper bomber i brevlådan? Är det inte en lite lättköpt gloria? Det förvånar mig att det finns människor som kan försvara våld i de sammanhangen i dagens Sverige - skrämmande på min ära.

Självklart kan man ifrågasätta uppfödning av djur för vår fåfängas skull, vilket det gäller att få en vacker päls eller plågsamma djurförsök för skönhetsprodukters skull.
Däremot så är vi allätare och det fungerar inte för alla att avstå från allt vad animaliska produkter heter, precis som det inte fungerar för alla att äta LCHF. Men födan har blivit vår stora religion och har skapat de nya religionsstriderna.

Jag har tidigare haft kontakt med en person som inte generellt kan säga att hon skulle rädda en människa framför ett husdjur vid en brand utan det beror på relationerna, eftersom alla liv har lika värde. Själv skulle jag definitivt rädda henne framför hennes katt även om relationen inte är helt positiv och hon föraktar mig som köttätare och jag älskar katter. Det låter så fint att alla liv har lika värde men prioriterar man inte människan blir det ohållbart.

Vi har många djur som vi som människor har odlat fram som boskap eller husdjur. Det finns människor som inte valt att vara veganer men som av etiska skäl håller sig till vilt. Då blir det lite naturens lag som gäller, Bytesdjuren har en liten chans att komma undan och vi likställs med de andra rovdjuren.

Det finns också människor som inte är veganer men som tycker att vårt hållande av husdjur för vårt eget höga nöjes skull är värt att ifrågasätta. Med vilken rätt tar vi ifrån djuren deras naturliga liv, stänger in dem i en lägenhet och kastrerar dem? Tar ut enskilda djur som egentligen är flockdjur så de inte tillåts leva ett normalt liv i en flock. Marsvin är ett exempel. Hunden har åtminstone förmågan att se människan som en del av flocken. Men vore det ändå inte logiskt för alla etiska veganer att avstå från husdjur? Livskvalité handlar inte bara om liv eller död.

Jag kommer lätt in på saker som helt eller delvis finns med i mitt förra inlägg i frågan. Läser man där får man lite mer kött på benen om mina synpunkter så det här får räcka....