Den senare delen av kurstiden har jag ägnat åt temat porträtt. När jag skulle leta efter något att måla av så fastnade jag för Camille Pisarros "washerwoman study", som jag försöker tolka ovan. Hon sitter och vilar med blossande kinder, ser trött och tung ut. Att vara tvättkvinna på 1800-talet var ett tungt jobb. Då var det väl klappträ som gällde. Några tyckte att jag valde en tråkig bild men jag känner mig nog mer befryndad med denna kvinna än de tjusiga damerna med parasoll. Understundom kan jag känna mig så där trött också utan att ha behövt hantera något klappträ.....
Jag vill kunna göra lite roliga porträtt men andra ska ändå kunna se vem som är förebilden. Av ett fotografi att döma så var nog Max målning väldigt subjektiv, kanske bara han som kunde förstå vem det föreställde. De svarta outgrundliga ögonen och den kaxiga hållningen - var hon så oåtkomlig och stursk?
